förtrogenhet

årets sista dag. ingen ångest, ingen ånger. det känns fint o jag behöver inte tänka på löften o nytt liv o grejor, jag tog tag i det redan i oktober o räknar mitt nyår från då. november var min månad, då gick allt vägen o precis dit jag ville o det kan jag leva på länge, sen att flytet försvann o det gick neråt ett tag kan kvitta. det går uppåt igen o jag kom aldrig så långt ner som innan. faktiskt kan jag inte komma ihåg något speciellt innan oktober, det var bara slentrian o gammal vana. så egentligen är det inte mer än rätt att jag räknar mitt nyår från oktober.

jag har strukturerat om hela mig själv. jag har aldrig varit desperat, jag tar bara för mig. jag tänker inte på konsekvenser i första hand utan gör det som faller på o tar det som det kommer efter det. jag har flyttat upp mig själv i min egen hierarki, jag är o kommer aldrig komma längst upp, där finns mer essentiella själar. men jag får inte längre ont i nacken när jag blickar upp. det är ett stort steg.

elden höll på att falna, men jag blåste liv i den igen. såklart med hjälp, tror inte dom vet hur mycket dom hjälpt mig. jag är inte den som visar vad som egentligen rör sig i mig, jag är inte den som tynger någon med något, jag är inte den som är den. min integritet är starkare än någon kan tro o jag vet att det kan verka svårt att tränga förbi det där skalet, men jag vet att det går. jag vet att det går lättare nu än någonsin för jag har öppnat en springa o en dag är det nästintill vidöppet. jag vet det för jag ger inte upp. jag vill inget hellre än att släppa in.

jag har alltid älskat folk. jag kommer ihåg när jag satt på bussen till o från skolan o skrev ner vad jag trodde folk jag såg tänkte på o vart dom var på väg o vem som väntade. då iakttog jag bara. nu satsar jag mer, jag är inte rädd längre. det har gett mig mycket o ett par nummer till i min telefonbok. det är en av mina mest betydelsefulla insikter, att våga chansa, är det inte redan vunnet så finns det faktiskt inget att förlora. o vinner man så är det värt risken.

jag har på allvar tagit tag i mig själv. jag är på väg att bli samma människa utåt som jag alltid varit innerst inne. visst är det ganska långt kvar, men huvudsaken är att jag är på gång. jag är beredd på hinder, men jag räds dom inte. jag ger allt o kommer aldrig någonsin ge upp. jag vill vara en o samma inför alla o för mig själv, jag vill inte ha fler krig i huvet eller i bröstet. jag vet att jag kommer att lyckas.

svängskit

medelåldern på tivoli har aldrig varit högre. peps äger på munnspel o fast han hade fula skor gjorde han allas kväll. jag känner mig gammal när jag säger att det svängde, men fan det finns inget bättre ord, för som det svängde! man kunde inte stå still o lätt att jag från o med nu gör det till tradition att titta på peps en mellandag. efter spelningen dansade jag i vinylen, jag diskuterade thåström med fyrtioåringar o dom såg min glöd o min kärlek, dom gillade mig o sa att jag var lik amanda ooms. det får ju ändå tas som en komplimang o ett halvt steg närmre mitt drömmål, för ja, jag hade lämnat allt för thåström. alltid o vad som helst. sen pratade jag med fler o sen sket allt sig. slagsmål, knivar, blod, jakt, polis, ambulans o skit. allt dog o jag tog taxi hem.

idag kunde jag inte gå upp när jag ville på grund av en huvudvärk från helvetet, jag var tvungen att somna om. sen har jag suttit i soffan hela dagen o spelat, när jag reste mig upp snurra det mest så jag satt kvar.

mellandag

det pågår en väpnad kamp i mitt huvud. jag vet inte hur inblandad jag är själv, vet inte vilka delar av mig som strider, det enda jag vet är att det bara handlar om mig, ingen annan är involverad. jag vet inte vilken sida jag bör alliera mig med om ens någon. jag lämnar dom olika bitarna av mig med sitt krig, det lär ta slut någon gång o då kommer jag nog till insikt.

annars har jag fångat spindeln, den bor numera under en plastmugg på mitt badrumsgolv i väntan på någon som vågar ta hand om den, alternativt likvidera den. idag var jag på rea, sjukt dömt redan från början. jag palla en timme o åkte hem med ett par jeans. så nu har jag i alla fall tre par brallor som passar, yay. min nya kaffekokare gör snuskigt gott kaffe, fast den förra var av samma fabrikat o nästan exakt likadan blir kaffet tusen gånger godare. kanske för den bara är min. i vilket fall dricker jag minst fem koppar om dagen o jag ska tvinga alla som kommer på visit att pimpla kaffe med mig.

ikväll spelar jag bowling med en vän o en polack. det ska bli kul o jag går in för att få min vän att le o skratta så hon gråter. hon behöver det för såklart sket allt sig igen. gah! jag bli knäpp, varför får hon skiten, ge mig istället!

imorgon går jag o skådar peps på tivoli. med eller utan sällskap. från o med nu gör jag precis det som faller mig in.

it’s all in my mind, but what isn’t

julen - då & nu

december då
när jag var liten var december världens längsta månad, varje dag när man öppnat luckan kändes det som en evighet tills det var dags för nästa, då var det en evighet. söndagarna när man tände först ett, sedan två, tre, fyra ljus var utan tvekan veckornas höjdpunkt. julkalendern missades aldrig o julafton kändes så långt borta.

december nu
december svischar förbi, nästan obemärkt. man ser inte längre städernas julbelysning. man märker inte julen i affärerna trots tomtar i fönsterna. o luckorna glöms bort o ljusen tänds aldrig på rätt dag om ens alls. man kommer på sådär i förbifarten att det snart är julafton. o det är inte julafton man längtar till längre, utan ledigheten den medför.

lillejulafton då
om december var lång så var lillejulafton tre gånger värre, minst. man gick fram o tillbaka, längtade, klämde på paket, försökte tänka på något annat för att det kanske gick snabbare då. man försökte förgäves hitta något att göra så dagen kunde gå fortare än fortast så att det äntligen kunde bli aftonen man så länge suktat efter. man lekte med kompisar o det enda man kunde prata om var den kommande dagen o vad man önskat sig o vad man trodde, efter allt klämmande, att man skulle få. på kvällen kunde man inte sova, det var nervöst i magen o man vände o vred på sig o ville bara somna. det gick aldrig o man låg vaken in på småtimmarna. lätt det var en pers.

lillejulafton nu
en dag som alla andra. på sin höjd tänker man igenom om man verkligen köpt presenter till alla. annars är det en dag precis som resten, inget speciellt o ingen längtan, inget nervöst pirr i magen o på kvällen somnar man som en sten o på direkten.

julafton då
vaknade tidigt, kollade i strumpan o slet upp pappret på paketet som låg där. o sen väntan igen. klockan två bar det av hem till mormor o morfar, glögg o fika o såklart kalle anka klockan tre. kalle anka timmen segade sig fram o man satt o vred sig i soffan, för man visste att efteråt var det äntligen dags. klockan blev fyra, alla kusinerna la sig på knä på mormor o morfars köksbänk o blickade ut över gården. vi spanade ett tag o plötsligt såg vi skenet komma runt knuten, tomten! o visst hade vi allihop varit snälla. så fort tomten gått slet vi upp våra klappar, vi hann nog inte riktigt se vad vi fick för vi va redan på nästa. sen väntan igen, kort bilfärd hem till farmor o farfar o där var man tvungen att äta först. varje år blev man lite irriterad på dom vuxna som tog så lång tid på sig, allt vi ville ha var fler presenter, det var ju för fan julafton! efter vad som kändes som ett par år knackade det på dörren, tomten igen! sen samma visa igen, vi slet o glömde bort att titta, men som vi älskade det. på kvällen när man kom hem, slutkörd o nöjd tittade man igenom årets skörd, alltid guld. sen somna man som en sten o nästa dag man vaknade visste man att man hade hur-mycket-som-helst att göra.

julafton nu (idag)
idag ställde jag klockan för att inte försova mig. klockan tolv bjöd mamma på gröt. fortfarande är det klockan två hemma hos mormor o morfar. glögg o kaffe, skitprat. kalle anka i typ fem minuter o sen orkar man inte mer, har ju trots allt sett det cirka 20 gånger. mer prat o ett par skratt. eftersom jag numera har en mindre kusin så klädde en äldre kusin ut sig o tomtade, alla stod i fönstret o spejade o den lilla kusinen längtade. om jag får säga mitt så bjöd mina mostrar på riktigt uselt tomteskådespel o till sist kom min utklädda kusin över torget, ja för nu bor inte mormor o morfar på gården längre utan i lägenhet, inte samma sak. tomten ska komma över gården, inte över torget. det var en parantes. min tomtekusin kommer upp, frågar min lilla kusin om han varit snäll o yadayada, går runt o hälsar på alla. jag kan inte hålla mig, det brister, på något jävla höger har min kusin plockat fram en konstig mörk röst som bryter på tyska. tyska! kan inte låta bli att skratta fram att hon är en jävla hitlertomte! hon skrattar också bakom skägget. alla kusiner (utom den lilla) skrattar så vi nästan ramlar av våra stolar, vi är ju faktiskt mellan 20 o 27 nu, vi kusiner så vi ser det roliga i en tysk tomte. som vanligt måste alla krama tomten vid klapphämtning, jag viskar i tomtens öra o skrattar, tomten blir varm. sen öppnar vi våra paket, varsamt o utan stress. sen åker alla vidare, precis som förr.

farmor o farfar väntar med mat. käkar o förvånas över hur mycket vissa kan trycka i sig. klapputdelning igen o vi öppnar en o en o tittar vad det är vi får. jag o lillebror gnäller lite o säger att vi faktiskt inte vill ha en massa skit bara för att det ska bli fler paket, vi nöjer oss o bryr oss inte om antalet. dom senaste åren har vi börjat köpa varsin femtiokronorspresent som vi byter utan namn, ikväll spelade vi tärning om dom. jag gick in för det mest o tog godiset från min kusin, han fick tillbaka hälften efteråt, men det var ändå jag som vann. jag såg det som krig. sen tävlade jag o lillebror på mitt ds o vi var lika bra o när mamma skulle försöka suckade vi o undrade hur hon o far kunde få så jävla smart avkomma. det knöt sig i magen av skratt. vi, jag o lillebror, nördade vidare o satt med näsan om inte i mitt ds så i våra o varandras telefoner. till sist tog min faster allt ifrån oss så vi kunde dricka kaffe o prata. sen åkte vi hem. nu är det mest skönt att det är över så man kan ägna sig åt att bara vara ledig, det är ju det julen handlar om nuförtiden. att vara ledig.

super mario

mario är min hjälte. jag o super mario är typ ihop. jag har köpt ett ds o redan efter en dag är jag nörd med det. jag älskar det. fast jag suger skitmycket på allt som heter spel så älskar jag super mario. jag o mario blir ovänner ganska ofta, jag hatar när han inte gör som jag tänkt men han fixar alltid till det i slutändan. frågan är hur kär han är i prinsessan peach, jag vill att han ska va kär i mig istället o strunta i henne o istället springa iväg hand i hand med mig o leva lycklig med mig i svampriket everafter. det är mitt hemliga mål med mitt spelande, mario vet inget ännu. jag berättar när jag känner att han är redo.

idag träffade jag en gammal vän, det var fint o gjorde min dag. mina föräldrar var här innan med mat, dom hade köpt en ipod så dom tog musik från mina datorer. jag gillar inte när min mor sitter vid en dator, det är dubbelklick hit o dit o hon frågar hur man gör dit o tillbaka o hela tiden. pappa roade sig med mitt ds, jag fixade mest. fick bekräftat att här är mysigt till tusen i alla fall, som om jag inte visste.. i vilket fall fick dom inget kaffe för då var jag så trött på dom att jag skickade hem dom. pappa förstod men mamma ville ha kaffe.

fan imorgon är det julafton. jag har försökt, jag har gjort allt. jag har stirrat på granen i en hel timme utan att det hänt något. ska det vara så jävla svårt att få det att kännas som jul? uppenbarligen.

huha

ikväll såg jag kill your darlings, jag gillade den inte. kändes mest som ett torftigt försök av skarsgård o wilson att göra något internationellt med djup. det gick inte hem hos mig i alla fall. i vilket fall var den ändå värd att tittas på eftersom man fick se wilsons fagra nuna i drygt 90 minuter. alltid något.

imorse sprang jag direkt när jag vaknat, riktigt behagligt. sen bytade jag om o cyklade ärenden i hela ängelholm. o fan vad jag älskar att cykla fort. när jag kom hem igen färgade jag håret o det blev mörkt som natten o jag gillar det. nu vill jag mest att mitt hår ska växa fortfort så jag kan klippa min efterlängtade page. jag längtar efter att för första gången gå till frisören med en vision.

idag köpte jag en julklapp som nog kommer bli en av mina mest lyckade. gott o bara gå in i en affär o gå rakt på det perfekta. annars tror jag att jag är färdig, bara inpackningen kvar o det görs nog på lördag. imorgon köper jag gran o tänker titta på den tills känslan infinner sig. jag tänker fan inte ge upp förren det känns som jul.

annars är det rysligt spännande i min lägenhet. igår natt såg jag en spindel, stor som en femkrona, springa över golvet. eftersom jag inte vågar göra något åt det lät jag den vara o gick ut ur rummet. så nu vet jag bara att jag har en baotaspindel någonstans, o då blir det spänningsfyllt o verkligt obehagligt om man tänker på var o när o framförallt att den kan dyka upp. huha.

permission

äntligen jullov! sjukt skönt att inte jobba på knappt två veckor. o fast jag endast har planer för julafton gör sig inte ångesten påmind. jag vill inte ha några planer, jag vill ta det som det kommer.

sista dagen på jobbet är ändå något extra, det liksom lyser på ett visst sätt i allas ögon. o min sista dag bjöd mig på föga arbete, min viktigaste uppgift var att svara i telefonen o springa med snus till folk som fordrade. men att ge snus till behövande är ju ett ganska väsentligt åliggande. när jag inte hade snusjour pratade jag mest skit. när man går ner i källaren på mitt jobb är risken överhängande att man på vägen upp nynnar dansbandsdängor av värsta sort, det är danskens fel, man blir lite lätt hjärntvättad bara man går förbi hans skivpåse. ibland vill man bara skrika, ibland skrattar man mest.

jag längtar tills imorgon. jag känner att jag verkligen vill o behöver springa, o sen ska jag cykla o hämta paket samt köpa hårfärg o te. jag ser fram emot en dag med mig själv. o jag borde verkligen inventera mina julklappsinköp då jag inte har en aning om jag köpt till alla jag borde. det lär ju visa sig förr eller senare. det kommer bli en fin dag.

du, jag vet en hemlighet
det finns en stjärna man får ta ner

resolution

jag är på väg upp igen efter förra veckans förväntade pladask. o såhär i efterhand behövde jag nog helgen för mig själv, fast det var angst till tusen så var det nog ändå värt det. lätt jag är min bästa terapeut, problem uppstår då jag även är min värsta kritiker. när det gäller mig vet jag inte vad konstruktiv kritik är. jag kör ideligen min självkänsla i botten o jag har fortfarande inte kommit på något sätt att få upp den igen. o inte fan blir det bättre med en idiot bakom ryggen.

apropå idioten. han kapitulerade o gick hem idag. det var lite av mitt o min kamrats dagsmål. jag tror vi båda såg det som en ansenlig seger. min rygg var fri resten av kvällen. o är min karma inte alltför skadad så vågar jag nästan hoppas på en fin dag imorgon, en fin sista dag innan jul hade varit bättre än guld.

jag är ruskigt bra på att bestämma över mig själv. vad jag ska känna o inte känna. jag kan sudda o ändra om det mesta. huvudsaken är att jag tror på det själv så spelar det ingen större roll hur det egentligen är, tror jag något annat behöver jag ju inte känna efter. o jag tror på mig själv, alltid o i alla lägen. julen ägnar jag åt att förbättra min karaktär o jag ger mig fan på att lyckas.

den där låten får det varken att bubbla eller trycka längre, den är bara jävligt bra. för bubblet försvinner när jag bestämt så o trycket lättar när jag tror på mig själv.

precis som alltid tar jag thåström på orden.

låt dom aldrig få se dig skaka
låt dom aldrig få se dig svag

gah!

idioten är tillbaka på jobbet. jag avskyr honom o då är grejen att jag egentligen inte hatar människor. på sin höjd ogillar o undviker, men den här är av en annan sort. jag hyser så stark motvilja mot honom att hälften hade räckt för dom flesta. den primära anledningen är att han gjort min vän så mycket ont, men det är så mycket mer. jag känner mig så osäker när han är i närheten, jag vet att han hånas bakom min rygg, jag vet att han skrattar. jag hatar att han hela tiden ska förlöjliga folk, inklusive mig. för honom ser jag ut som en seriefigur i min mössa, prusiluskan i pippi o som en apa på discovery. jag är inget jävla skämt o jag borde be någon döda honom, lätt jag hade skrattat. han förstör hela veckan, en av dom bästa veckorna på året faktiskt, veckan innan man ska vara ledig en längre tid brukar vara guld. o är den bara tre dagar lång så borde det inte va annat än super, det är botten o suger mer än något. allt för en jävla idiot.

nej, jag är inte bitter. jag är aldrig bitter. jag är bara ledsen att veckan inte blir som den borde, jag är bara rädd för att jag ska förlora. jag är bara ängslig att jag ska få sitta själv utan val. jag vet att det ordnar sig o skulle det inte göra det vet jag att jag kommer se till att det gör det. jag vet att jag aldrig kommer bli bitter.

resten av veckan ska jag försöka se åt sidan o inte bry mig. o fan, resten av veckan ska jag vara taxi åt bemanning. sjukt jobbigt för då måste jag köra hemifrån tidigare, jag kan inte spela lika högt som vanligt, jag måste vara trevlig o prata o fan! jag orkar inte egentligen, men jag accepterar att detta inte är min vecka o försöker le åt det istället.

när kommer julkänslan?

väckning

inatt när jag gick för att sova tog jag med mig telefonen o la den bredvid sängen. jag kände på mig att den skulle väcka mig imorse. oh så rätt jag hade. 0910 ringer min kära mor, 0910! en söndag! jag trodde jag skulle dö. i vilket fall fick hon ringa igen senare. o jag funderar på allvar på att dra ur kontakten om natten.

idag sprang jag igen. en helt ny runda, längre än någon tidigare, nästan för lång. men desto längre, desto skönare efteråt. o jag kan konstatera att vattennivån är extremt hög i ån. det ser roligt ut när träden sticker upp ur vattnet.

ganska konstigt hur saker o ting kan ändras så snabbt. som till exempel känslorna inför en låt, ena dagen får den det att bubbla i magen o nästa trycker den på bröstet o man vet inte vart man ska ta vägen. jag är i alla fall fast besluten o det kan inget ändra på. o fan, något jävla hopp borde dyka upp igen, någon gång.

idag börjar jag nörda mig med min nya telefon. jag ska bli nörd med varenda pryl jag köper, det är ett löfte. jag gillar det.

lätt att jag gjorde min mammas dag idag.

why can’t I be you?

ensam hemma

idag har det mest varit gröt i mitt huvud. ena stunden har jag vetat o i nästa har jag varit osäker o inte riktigt vetat vart jag skulle ta vägen. jag gick ut o sprang en längre runda än sist. vill man bringa lite ordning o reda på tankar o dylikt hjälper det att ta ut sig lite. i alla fall så orkar man inte tänka lika intensivt efteråt.

sen visste jag inte om jag ville gå ut ikväll, ena stunden kände jag att jag behövde det i andra ville jag bara ligga under en filt o titta på taket. efter ett par timmars funderingar la jag ner o stannade hemma med teven istället. sen började jag undra om jag ville vara ensam eller om jag skulle ringa någon o be denne komma hit, precis när jag bestämt mig för att ringa kände jag inte för det längre o struntade i det. alltså har jag tillbringat idag endast med mig själv, inte ens en annan röst i telefonen. jag vet inte om det var det jag ville få ut av idag eller om det var något helt annat. just nu orkar jag inte bry mig.

o teven visade top model-finalen för mig o efter den var det ensam hemma 2. det var nostalgi på riktigt o jag kom att tänka på första gången jag såg den. tror det var en nyårsafton hemma hos en moster med alla kusiner. o fan den är rolig fortfarande, jag vet inte om det är på riktigt eller om det sitter i sedan innan, det roliga alltså. o konstigast av allt var att precis när jag satt o tänkte på den där nyårsaftonen fick jag ett meddelande från min bästa kusin. vi skickar meddelanden till varandra ibland, men inte så ofta o det kändes fint att han skickade precis när jag faktiskt tänkte på honom.

o min vän stöter bara på mer skit hela tiden. jag stöttar så gott jag kan o jag vägrar berätta allt jag har i huvet innan det börjar lysa på henne igen. vilket i o för sig är lite halvjobbigt då jag får försöka bena upp allt själv, men jag tänker inte tynga henne med mitt förren senare. men vafan jag klarar mig alltid.

jag fick göra en radikal omändring på min springrunda idag då ån hade svämmat över o vägen var borta. det simmade änder på vägen.

o jag borde ha ringt ett samtal av vikt idag, men jag gjorde inte det.

intuition

igår fick mitt huvud svaren det så länge velat ha. det gick som jag befarade, men jag uppskattar ärlighet framför något. o jag är glad att det hände nu o inte senare för nu kan det viktigaste ändå räddas. det som spelar den verkliga rollen. det som jag verkligen inte vill leva utan, vänskapen. det är ändå en på miljonen o jag tänker göra allt jag kan för att inte förlora.

o fan, allt känns fortfarande tämligen fint o över förväntan. idag kom min vän på besök o vi käka kina o tittade på anders o måns, det var ett par fina timmar med många skratt. vi pratade om bemanning o hur synen ändrats. första gången var det kul o spännande, sen blev det mest jobbigt o nu ser vi det mer som underhållning o absolut inte människor.

jag försöker att inte tänka för mycket på att jag inte åkte till malmö idag. jag ångrar det lite, men jag hoppas på en ny chans snart o jag har trots allt haft en fin kväll. samtidigt kommer minnesbilder från where the action is, femte augusti 2005 på mölleplatsen o då vill jag bara vara på väg hem från malmö. men vafan det lär gå fler tåg.

av tomten önskar jag mig en vän som kommer o spontanhälsar-på. o jag vet att jag är den enda tomte som kan fixa det. jag ska ta tag i det nu så att jag slipper va så rädd för att bli ensam.

när man lyssnar på vissa låtar, på texten, kan man inte ljuga för sig själv längre. låttexter har alltid varit o kommer alltid vara min bästa drog.

du är soldat o jag prinsessa
det finns inga prinsessor mer
jag är ett monster

tönt vs nörd

idag har varit rolig. jag o min vän hade redan fått fyra skrattattacker klockan 1000, sådana där skrattanfall man fick i skolan. när man inte kan sluta skratta fast man inte har den blekaste vad man skrattar åt. det var riktigt kul o det fortsatte hela dagen o till sist behövde vi bara titta på varandra. gladast är jag för att hon skrattade igen, då vet jag att det lättar. lätt att jag tagit all hennes skit bara det hade funkat så. tyvärr gör det inte det, men det var så skönt när vi skratta.

sen åkte jag hem till mina föräldrar o berättade för pappa att jag käkat fem korvar. han började genast smida chockplaner för mamma. det kommer bli roligt o han mös så bara det gör det värt. sen åkte jag o lillebror på julklappsjakt, vi kom på att vi bara behövde köpa en så då kom han på att vi skulle hitta present till hans brud som fyller år på lördag. på något sätt blev det min uppgift att komma med förslag som han sedan avslog. han hade inte skänkt det en tanke o till sist nappade han på min skoidé så vi äntligen kunde åka hem.

i bilen på vägen hem spleade han usel musik o vi kallade varandra för tönt. jag sa att jag föredrog nörd. han höll vid att jag var en tönt för det var mer fånigt o nörd var om man var passionerad. jag sa att då var jag en nörd, han sa att han var nörd o kallade mig fortfarande tönt. jag fortsatte att kalla honom tönt. vi kom aldrig fram till något annat än att vi såg oss själva som nördar o varandra som töntar. är det nördigt eller töntigt? vi hade kul i alla fall o fan jag gillar att göra saker med lillebror. han gillar det också för hans ögon lös.

imorgon blir en bra dag. jag kommer redas upp o det behövs nog fast jag inte riktigt erkänner det. i vilket fall blir det fint. oavsett.

yeah!

idag sympativägrade jag arbeta på mitt jobb. folk på mitt arbete borde lära sig planera o fördela folk lite bättre. men det var ändå roligt o min vän sa skiftledaren ett par sanningens ord o hon blir därför dagens hjälte o garanterat allas.

jag är o valet o kvalet angående fredag. moneybrother spelar i malmö o egentligen vill jag dit. plånboken säger helst inte o jag lär vara tröttast. o så måste jag hem på kvällen/ natten o det känns som ett jävla projekt. men samtidigt vet jag att moneybrother är apbra live eftersom jag började lyssna på honom först efter jag sett honom o med den enda anledningen att han var skitbra där o då. ah! jag vet inte. o den 28 december spelar peps på tivoli o egentligen vill jag se honom också, men fan lillebror vägrade följa med trots att vi nästan varit släkt med honom. peps är rolig o pappa hade följt med om han inte varit i sydafrika. i vilket fall längtar jag till februari för då kommer laleh till helsingborg o då tvekar jag inte det minsta.

idag har jag gjort allt för att söka bota min insomnia. jag har inte sovit efter jobbet, jag har varit ute o sprungit o jag har inte ätit något efter klockan sju plus att jag druckit två koppar kvällsörtte. det måste funka. i vilket fall lär jag ha världens träningsverk imorgon, hoppas det är värt det.

dagens låt är zwans yeah! den går om o om igen i mitt huvud o flera gånger om.

but what I want you can't fucking kill

luftombyte

jag kan andas i min lägenhet, luften känns mycke lättare än förut. fast det inte är så mycket grejor som försvunnit känns allt tusen gånger enklare. såklart att jag gillar det. det bästa är ändå att det bara står mitt namn på dörren.

jag ska utveckla nörden i mig under julledigheten. jag avancerar till tevespel o lillebror har lovat att stå vid min sida. jag känner att jag vill ha något roligt att göra när jag inte känner för något annat. det kommer bli guld. i veckan åker jag o lillebror i vilket fall o handlar julklappar tillsammans plus att jag måste ha en sladd till computern. fan min bror ställer alltid upp o härom dagen ringde han bara för att prata. min syn på honom har ändrats radikalt dom senaste månaderna.

denna veckan måste jag verkligen ta tag i hornen igen o ta reda på vad det egentligen är som pågår. jag blir knäpp annars o ensamheten börja tära på mig, fast jag gillar att vara själv är det sjukt jobbigt när hoppet aldrig lämnar magen. det stämmer det där om att hoppet är det sista som överger. men i vilket fall är jag mentalt förberedd på det som jag inte vill ska hända. i mitt huvud har det redan hänt hundra gånger dom senaste veckorna. jag vill inte spekulera för mycket fast jag inte kan låta bli, det löser sig nog antingen på det ena eller andra sättet. gah! eller så struntar jag bara i det o backar. äh det ger sig.

fan vad det gör ont när någon man bryr sig om är ledsen. när ögonen dött, men hon vet att jag finns när hon är redo o har bearbetat själv. det har vi sagt varandra med blickar. som alltid förstår vi minsta ögonkast.

annars har jag druckit ananasjuice o käkat tom o jerry kex hela kvällen. kexen är precis lika goda som när man var liten. lalehs prinsessor har gått på repeat.

I’m falling, I can’t stand.

prinsessor

jag kan inte sluta hylla laleh. hennes nya skiva är riktigt ruskigt bra o hon förtjänar allas hyllning, mer än någon. anledningen återfinns på sista sidan i texthäftet: vokaler och instrument av laleh. skrivet, inspelat och producerat av laleh. en sådan människa måste verkligen höjas till skyarna. o sen gillar jag att hon blandar svenska o engelska låtar. o när jag ändå är igång kan jag säga att moneybrother på svenska är riktigt schysst o jullåten tillsammans med jerry williams är sjukt fin, nästan lika fin som håkans o pluras fairytale of new york.

lördagen ägnades åt tolv timmars utstädning av ex. riktigt skönt o nu är det nästan bara jag kvar i lägenheten, jag älskar det. soffan är borta o jag har byggt en provisorisk madrassoffa o ett japanbord, mysigt värre o jag längtar inte alls efter en ny soffa.

annars är jag i harmoni med mitt huvud igen, jag lyckades faktiskt släppa på kontrollen. o jag jobbar somfan på att få tillbaka sömnen, men den tycks ta tid på sig. men vafan så länge jag orkar dansa är det lugnt.

i vilket fall tar jag tag i släktens efternamnsbyte nästa vecka. enligt min mor är jag ju faktiskt drivande så jag känner att jag måste leva upp till det.

o det är fan inte humant att tvingas gå upp 0440. sjukt.

sen måste jag bara säga grattis till fågelastronauten, äntligen! men jag tror fortfarande inte att det är meningen att han skulle upp, han lär dö.

mysfredag

veckan på jobbet har varit fucked up. att en idiot kan förstöra en hel dag på en dryg timme är ju ändå lite så att man måste höja på ögonbrynen. det var i vilket fall kul härom dagen, när idioten sa något helt idiotiskt o ratm intensivsjöng bullet in your head i mitt huvud, när sedan pixies ed is dead kom som nästa låt bubblade skrattet nästan ut. min ipod vet precis vad jag behöver höra. veckan fick i alla fall ett finare slut.

idag gick jag o min vän in för vår utflykt till ullared. jag utsrustade mig med en kartbok ('kommer vi till göteborg har vi kört för långt'), ipod, fmsändare o en dosa snus, alltså stod jag för underhållningen. det blev jävligt bra o vi var lätt dom bästa på hela stället, vi betade av det på under tre timmar o vi var båda mäkta imponerade av mitt superklipp på första säsongen av lost. min budget höll o jag köpte en ny telefon på världens fattigaste lagershop, det var garanterat något fel på personalen. men i vilket fall skrattade vi mycket. o jag älskar att vi går så jävla bra ihop, egentligen är vi inte det minsta lika, men vi kan ändå läsa varandra. fan jag sjöng till o med i bilen, jag sjunger bara inför folk jag litar på. det bästa är att jag känner att du bryr dig om mig, att allt du säger är på riktigt. jag bryr mig om dig för alltid, aldrig att jag vill leva utan våra skratt.

inatt ska jag vara uppe tills jag stupar, jag behöver sova mer än fem timmar annars är jag lätt körd. o imorgon ska jag packa lådor, försöka bli av med soffan o käka korv. idag gjorde jag förresten något jag velat göra dom sista månaderna, drog bort lappen på dörren, från o med nu är det bara jag som bor här. barabara jag o fan vad jag gillar att jag kan göra precis vad jag vill.

tidigare i veckan var mitt flyt fetborta, efter idag ligger det nog på normalnivå. jag har kommit fram till att det är karmarelaterat då jag haft mord i tankarna hela veckan plus att jag tänkte sjukt elaka tankar om en fet människa. men vafan, jag tar det o allt fixar sig ju alltid ändå.

nu ska jag lägga mig på mattan o lyssna på cash. o fan den som hade en egen june.

paranoia

mitt huvud är cepe, jag blir nästan rädd för mina tankar. men vafan jag försöker inte tänka för mycket, det löser sig. precis som alltid. behöver egentligen bara släppa på kontrollen, för man behöver inte ha kontroll på allt. man måste våga låta det gå som det går. jag gör mitt bästa.

annars älskar jag att jag älskar musiken på samma sätt som förr igen. känslan när tonerna, orden går in i blodomloppet o rakt in i hjärtat är sjukt fin. det liksom kittlar o ibland exploderar allt. jag gillar det. jag ska aldrig tappa den känslan, den är värd att leva för.

insomnia

senaste veckan har varit hyfsad. förutom sömnsvårigheter o ett fläskigt antiklimax. men jag klarar mig som alltid trots otaliga tankar i huvet o grubbel som aldrig tycks ta slut. det jobbiga är att jag inte har den blekaste om det är befogat eller inte, men det lär ju visa sig med tiden. jag klarar mig trots allt alltid.

i fredags bjöd jag min kära kusin på film o mat. filmen funka, men gav mig inte ett dyft, förutom ett sjukt habegär då det var fashion till tusen. lördagen ägnades åt advendspyntning o pepparkaksbak med en gammal kamrat, det var fint. jag gjorde ett apfult pepparkakshus som i alla fall luktar gott. sen tittade vi på walk the line o jag tror jag började älska johnny cash. i vilket fall är joaquin phoenix snygg som få oavsett vad resten tycker. sådetså. i söndags drack jag o dylan kaffe i mitt ny-ommöblerade kök tillsammans med kungafamiljen i pusselform. töntigt somfan, men ändå jävligt schysst. bra när huvet behöver tid. så nu ska jag bara få till sömnen så är jag säker på att jag dansar snart igen. oavsett.

det är skitbra att ha en exsambo som fått ny lägenhet, då kan man dumpa allt man inte vill ha där o säga att det är för att man vill vara snäll.

telefonterror

idag har jag dissat o varit elakare än dom flesta. jag vägrade svara när du ringde, fast jag sa att vi skulle höras idag. jag måste visa var skåpet ska stå. imorgon säger jag som det är, att jag inte kände för att prata med dig, att jag kände för att bara vara. jag vet att du har tusen tankar i huvet nu, men det är sådant du måste lära dig att ta, på egen hand. jag hoppas du förstår, annars är det nog fan kört.

annars är det fina tider på jobbet. stoppa in idioterna i bubblor o det blir ultimat.

o jag hittar inte på när jag säger att jag har struntat i minst tjugofem samtal idag.

slutet

jag orkar snart inte längre. tusen samtal per dag, jag vägrar snart svara, jag struntar i det för jag pallar inte. hade du bara velat något vettigt så hade jag kunnat ha överseende, men ditt jävla nonsen o din evinnerliga självömkan flera gånger om dagen är faktiskt mer än vad jag tål. vi kommer inte alltid vara vänner, jag kommer bryta mitt löfte, om inte förr så senare.

i helgen hjälper jag dig att flytta dina grejor, sen städar jag bort dig ur mitt liv, du kommer bara vara en skugga efter det. du ger mig ingenting längre, du bara tar o tar.

innan tänkte jag på att inte verka för glad, inte alltför lättad, men nu gör jag ingenting för att dölja något. jag får inte ens dåligt samvete om jag suckar dig i örat, inte det minsta. och vem är du att planera in dig i mitt liv utan mitt samtycke? jag vill ha friheten att välja när o framförallt om jag vill träffa dig. det finns andra människor jag sätter före numera, andra människor jag hellre ser än dig, o jag sticker inte under stolen. jag vet om att du blir ledsen, men det handlar inte bara om dig längre. o framförallt handlar det aldrig någonsin mer om oss, vi finns inte o kommer aldrig finnas igen. förstå det! tack.

jag är inte så tuff som jag verkar. men i huvet o när jag är själv är jag stentuff.

velvet goldmine

glöm att jag någosin skrivit att jag inte är något bowiefan. jag älskar david bowie. igår pratade jag om bowie med min pappa hur länge som helst o glöden i hans ögon när han inser att jag kan min musik, när han inser att jag hittat något nytt som faktiskt spelar roll, är något att leva för. jag kommer ihåg den glöden när han insåg att jag älskade thåström, det är fan kärlek. jag o min far förstår varandra, vi begriper oss på varandra genom musiken. jag älskar det o han också, vi ser det i varandras ögon. min pappa är lätt mitt förstaval när jag letar sällskap till konserter, utan tvekan.

julbordet var som väntat guld. o fan vad många stjärnor det finns gömda på mitt jobb, dom måste bara få leva lite så tindrar dom som aldrig förr. jag gillar det, att se någon med leende ögon som man ser varje dag, men med halvdöda ögon, är livet. man kan inte annat än älska. o firmafest ska kännas dagen efter, o dagen efter ska man vakna på min väns obekväma soffa som är jävligt bekväm med rätt sällskap. fan vad jag gillar mitt jobb, men fortfarande aldrig för alltid.

lördagen bjöd på fyra timmars 70-års kalas hos farmor. det var fint för farmor blev glad, hon sken. då är det värt tjocka farbröder som dricker svartvinbärssnaps som saft o pratar bara för att prata om en massa oväsentligt. resten av lördagens timmar tillbringade jag i soffan med en kudde o bowie, fint som fan.

idag gjorde jag en sjukt bra budget. den fallerade när jag hittade mina visionskor. jag hittar aldrig skorna i mitt huvud o hittar man dom så har man inget val egentligen o jag vet att jag fixar det i vilket fall. jag har ju ett par jävligt snygga pjuck i alla fall. oavsett.

jag överdriver inte om jag säger att jag lyssnat på bowies velvet goldmine hundra gånger denna helgen. sjukt bra låt.

velvet goldmine, you stroke me like the rain
snake it, take it, panther princess you must stay
velvet goldmine, naked on your chain
I'll be your king volcano right for you again and again
my velvet goldmine

leenden

fin vecka. det ler inuti mig mest hela tiden, det är fint.

inspelaren fixar kvällsnöje o mamma står för väckning, precis som vanligt men alldeles för tidigt. egentligen saknar jag bara en arm om natten. en arm om natten är bland det bästa man kan ha. saknar avsikliga hoppsans också, men det är sådant man får ta. ser man helheten är det bara fint.

bemanning bör förbjudas då folket är konstigare än resten. trodde jag gillade en av dom, men tji fick jag då det visade sig att han var värsta galningen, nästan så man blir rädd. men det är kul att ha två att himmla o byta blickar med. två stjärnor.

som vanligt var ipoden sjukt bra. allan edwall varvat med audioslave, white stripes o håkan o thåström förståss. jag överträffar mig själv hela tiden. lätt imponerad.

idiot

mitt absolut värsta är när folk kallar mig chefen. jag hatarhatar det o känner mig som värsta apan, lätt det förstör min dag. fan alltså man börjar undra hur dum en människa egentligen kan vara, att man inte kan fatta vad man egentligen ställt till med. hur man kan se allt endast från sin egen vinkel, fan helt sjukt o jag sjuder inombords. bemanning är utan tvekan världens sämsta uppfinning. jag gillar det inte alls. hoppas min vän kommer imorgon så vi kan spy tillsammans, det är kul att ha någon att kasta skit med, man skrattar hellre då. det är kul när man bara kan slänga en blick o få ett himmlande tillbaka.

annars är det en fin vecka på jobbet. lite frustrerande, men på ett bra sätt. o på fredag är det årets höjdpunkt, julbord. sjukt kul o jag ska mingla som fan, då får man reda på mest o får flest kompisar. det är så det ska vara.

o imorgon gör jag allt för att få tag i min bror, just nu tycker jag bara att han är dum. han kan ju ändå höra av sig vi har trots allt varit bror o syster i drygt 20 år.

annars finns mina tankar hos min vän, jag vet varför hon inte kom idag. o idioten fattar inte något, han fattar inte att han förstört hennes liv. han bara skrattar o skryter o lovar. fan om jag bara kunnat döda så hade det varit en lätt match. det är i alla fall fint att mi ladies vet o håller med o ogillar skarpt. jag håller mig till dom o blickar i smyg. o sen vafan det är ju bara två veckor. två veckor som jag både vill o inte vill ska ta slut. av olika anledningar o av olika personer.

idag var det jag o håkan igen o jag vill bara dansa.

guld

det senaste dygnet har varit enastående. jag gillar det som fan. o sen en mcflurry med smarties på det o orden tar slut.

fredagen bjöd mig på moulin rouge i soffan med en öl o en snus såklart. det var en fin stund.

annars tog ju orden slut efter mcflurryn.

rövarkungen

fin vecka överlag. har shufflat min ipod på jobb hela veckan, drygt 500 låtar o ingen va dålig. fan va bra musik jag lyssnar på kan jag inte låta bli att tänka. sjukt bra blandning jag hittat också. briljant helt enkelt. o när man tror att alla favoritlåtar är slut kommer där alltid en till o sen en till. dom tar aldrig slut. o jag får nya hela tiden.

jag har hittat en skiva som jag underskattat somfan, eller kanske inte underskattat, men inte lagt tillräckligt med tid på. köpte the zwans mary swan of the sea för ett par år sedan o har egentligen bara lyssnat på honestly, har inte orkat lägga tid på resten. synd för mig då denna vecka visat att den var hur bra som helst. o sen gillar jag sonic youth mer än vad jag trodde o unplugged skivor är kärlek.

lyssnade på nationalteaterns rövarkungens ö ett par gånger innan. o ett namn dök upp i huvet, fredrik reinfeldt. lätt att det är hans vision o lätt att han sitter hemma o smyglyssnar på rövarkungen o mysler. statsministern är rövarkungen på riktigt. kanske något för oppositionen? jag menar, ingen tycker ju om rövarkungen.

veckans absoluta guld är meddelanden som önskat godnatt. jag tycker om att somna om med ett leende, det värmer.

kniven

det var fint på jobbet, lagom. gick hem vid lunch för idag var det knivens dag. jag stack kniven i armen. det var inte så kul, men jag fick bandage o ska ha plåster till söndag. det var ju för en god sak så det var värt det. sen åkte jag o en vän o käkade o tittade o handlade lite. jag köpte en skitbillig jacka, som jag faktiskt behövde. jag sa till min vän att hålla mig borta från skoaffärerna så det blev inga impulsköp idag. det var bra.

men jag gillar inte att min bror inte svarar i telefonen. eftersom han är en datanörd som kan o jag bara är en ny nörd som inte kan ännu behöver jag hjälp. grejen är att han åker till thailand imorgon o det är ju taskigt läge för min nördighet om jag inte får tag i honom innan dess. då kommer tönten i mig inte utvecklas på 2½ vecka, det hade ju varit synd. men det löser sig nog, hoppas jag.

är trött som få. tror den där kniven tog musten ur mig.

annars är jag rädd för att jag är för på, men samtidigt har jag lovat mig själv att inte hålla tillbaka. jag lyssnar på mig själv o det känns faktiskt fint.

ny kärlek

idag har jag bara tid över åt min nya kärlek. imorgon ska jag nörda till den på riktigt, jag längtar. o jag vet att den är snygg som fan.

du & jag

jag vet att du också ser det, jag vet det för alla ser det. till och med jag ser det. skenet i mina ögon, ärligheten i mitt leende. jag vet att du visste att jag var på väg att hitta lyckan, du visste att jag nästan var framme. ändå bromsade du mig idag, varför kan du inte låta mig få leva? varför ska mitt liv gå ut på att främja dig? varför gör du som du gör?

jag levde fortfarande på dagens halvminut, jag log fortfarande. o så kommer du med ett jävla brev o tigger om att bli ihop igen. hade jag överhuvudtaget ens övervägt det vet du lika väl som jag att jag hade sagt det. istället blev det spänt o jag försökte se förbi. du dödade mina ögon där för en stund, jag vet att du också såg det.

du har sagt enda sedan det tog slut att du vill att jag ska bli lycklig. jag tvivlar på det, det enda du gör är att söka bekräftelse. o du får den o jag vet att du tar åt dig. jagvetjagvetjagvet. jag är trött på att behöva upprepa o trösta om samma saker hela tiden.

jag förstår att det gör ont i dig, jag förstår att du mår skit. men jag gör allt. jag lovade att vi skulle vara vänner, du lovade också. men jag vet ärligt talat inte längre, jag vet inte om jag orkar när du drar ner mig hela tiden. jag säger exakt det du vill höra, jag ler mot dig precis när jag ska. hittills har jag gjort det från hjärtat, för dig. men idag kände jag hur det börjar bli en vana.

det finns så mycket du inte vet, saker jag har undanhållit för att inte döda dig helt. det har jag gjort för dig, för att det ska bli lättare för dig. jag ser hur ont det gör nu o jag vill bara ditt eget bästa. men det är inte så lätt när det känns som om allt hela tiden hänger på mig. jag vet att det är mitt fel, men jag var tvungen att göra det för mig. det håller inte i längden att låtsas.

du frågade om du inte fanns i mig längre. nej, inte på det sättet, inte längre o inte på ett par månader tillbaks. du måste acceptera att jag gått vidare o du måste ta tag i dig själv o sluta förlita dig på mig. du måste resa dig, stå på egna ben. jag lovar att stötta dig, men du måste ta steget själv, försöka. gör du inte det kommer du tappa mig, för fast jag gör allt för att du ska få det bra så är jag ingen übermänniska, jag förmår inte hur länge som helst. du vet vad jag har sagt, så snälla sluta ifrågasätt hela tiden o om o om igen.

jag vill ditt bästa. låt mig få göra det.

skitvecka

denna vecka är en jävla skitvecka. jag längtar till nästa.

idag hade jag ett sjukt ha-begär o handlade upp pengar som jag inte borde ha gjort. men jag behövde faktiskt ett par byxor som satt som dom skulle, utan häng. det blev två par o det ena paret hade jag dödat för. ett par röda skor som jag inte lär använda, men som jag faktiskt kände att jag inte kunde leva utan. jag avskyr min sko fetisch, den resulterar bara i en massa onödiga köp. det börjar hopa sig.

på jobbet dansade jag med håkan i mitt huvud mest hela dagen. det är en sak jag ska göra innan jag dör, dansa med håkan på riktigt. sen gillade jag idag i ungefär tre minuter, det var det värt, men jag fick inte nog, jag kan inte få nog.

eftersom denna veckan är skit o jag är ytligare än dom flesta idag så vill jag hellre att folk läser marcus birros manifest mot idiotin i kultursverige. birro är min nya idol.

tevespel & lumpensockor

idag har jag hängt med lillebror. jag låg på hans säng o tittade på när han packade till thailand. sen spelade vi xbox tills jag inte fick vara med längre, jag blev tagen av snuten en gång för mycket. det var roligt i alla fall o vi skrattade. jag tycker om att hänga med min bror, han gav mig ett par lumpen raggsockor. schysst somfan. mamma var mest bekymrad o mumlade om doktorer, jag sa att det inte var någon fara, att det fixar sig. det gör det alltid.

igår var roligt. många återseenden o jag dansade med alla. o alla dansade med mig. jag ville inte att dom skulle stänga, men det gjorde dom så jag åkte hem o längtade.

’nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig’
mästerligt håkan, mästerligt.

ypperliga idag

fikan idag övergick till promenad o besök på uff där dom hade världens fulaste skinnjacka. det var en fin fika o en fin promenad, vi skrattade åt förr. vi skrattade åt att vi inte va som resten för vi var vi o att ingen kommer glömma oss. någonsin. jag vet att vi har mycket att jobba på, men jag ger inte upp nu. jag släpper dig inte, inte igen. o jag ska ge allt för att det ska gå vägen. jag vill ha dig i mitt liv o denna gången för alltid. tar vi det varligt så tror jag att vi en dag sitter där o skrattar åt andras skämt igen. det är det jag vill, jag vill bli vi med dig igen. jag har aldrig älskat någon så som jag älskar dig. o jag vill att du ska veta att jag är glad att du gjorde det du gjorde, hade du inte gjort det hade jag nog inte varit kvitt mig själv idag. tack. jag är skyldig dig så mycket. jag är skyldig dig mitt liv.

sen har jag ägnat kvällen åt att ta igen hela veckans teve. prison break, ugly betty som jag inte kan annat än hylla. roligt, elakt, fint o lite fashion, lätt lysande. grey’s anatomyx2, oc, weedsx2 o slutligen fråga anders o måns. ultimata tevekvällen o min inspelare tillåter mig spola reklamen. klockrent.

apropå veckans prison break så vill jag också att en hes scofield ska ringa mig o säga ’du o jag är på riktigt’.

björnekulla

jag har världens bästa så-länge-jobb. jag gillar att gå till jobbet. inte för att jobbet i sig är särskilt givande o tilltalande, det är människorna jag tycker om. det är dom som gör att jag älskar det. nu, efter drygt tre år känner vi varandra o vi vet precis i vilket ögonblick vi ska titta på varandra o le.

på mitt jobb finns alla sorters människor. den bekväma skiftledaren som aldrig gör något, men som alltid kommer undan. dansken som tror han är roligast i världen eftersom alla skrattar när han säger något, sanningen är att ingen förstår. den ensamma damen som bor med katten o är ihop med han-i-byrålådan, o som behandlar mig som dottern hon aldrig fick. sötaste tanten som ler o fnittrar i smyg. vännen som förstår o bryr sig om. tysken i trucken som vågar vägra utan att riktigt våga.

minst ett par gånger i veckan får jag frågor med den inledande anmärkningen du som vet allt. jag vet inte speciellt mycket, det visar mer hur lite mina arbetskamrater vet. det gör inget att dom inte vet, för jag förstår för jag känner också hur antalet hjärnceller minskar o har man då jobbat där hur länge som helst så är det faktiskt begripligt. o jag gillar faktiskt att vara hon som vet allt, jag känner mig som deras riddare, jag är deras riddare. mi ladies.

det absolut bästa är att jag har träffat tre stjärnor på mitt jobb. personer som jag inte vill leva utan, tre av dom som tindrar starkast på min stjärnhimmel.

aldrig föralltid, men gärna någon gång då o då.

mest musik

mitt liv präglas av musiken igen. hörlurarnas tid är förbi, nu är det alla högtalare varje sekund jag är hemma. o ipod på jobbet, jag offrar den för musiken. vad gör lite rödbeta på den om den kan sätta guldkant på min dag. absolut ingenting.

dagens guld är lätt att jag hittade kents hagnesta hill hemma i mina föräldrars skivhylla. jag tog den för något säger mig att den är min o jag har faktiskt tänkt köpa den. men bara för en textrads skull ’visioner i mitt huvud när du ler’ är nog bland det mest geniala som någonsin skrivits. resten av skivan är rätt värdelös faktiskt.

jag älskar att hela helgen är planerad. fredag fika med en gammal vän, lördag fest hos en annan gammal vän o söndag fars dag turné i åstorp. jag ska andy warholea min pappa i present plus ge honom en utomordentlig blandskiva, det var ju det som var grejen från början, att man gjorde presenterna själv. jag vet han kommer älska det.

skivan till min vän kommer bli en av dom mest seriösa någonsin. jag planerar texthäfte och kommentarer. kreativiteten flödar o jag älskar det. det kommer ta ett tag att sammanställa det hela, men det lär ju vara värt varenda sekund i slutändan.

jag nikotinerar mer än någonsin. det var kul när jag gjorde veckans tobaksinköp, ’eh…vill du ha en påse?’ jag log ett ’ja tack’.

eufori

jag älskar o hyllar om vartannat. o det är fan livet.

häromdagen läste jag o fick reda på att stry i ebba o imperiet är född i ängelholm. förstår inte hur jag kunnat missa det när jag i mina ungdoms dagar läste varenda rad som någonsin skrivits om allt thåström någonsin gjort. men det är kul att jag fortfarande kan få reda på mer, det betyder att jag aldrig kan sluta söka för det finns mer. jag gillar det.

allt blir så vackert om natten. jag tycker om natten mer o mer. jag gillar inte kyla, men förra veckan när det var vinter såg man varenda stjärna på himlen. det är fint o jag gillar när luften är frisk så det skriker, synd bara att det händer när det är kallt. men samtidigt kan jag leva på stjärnorna när jag håller på att frysa ihjäl. det är lätt något att existera för.

när jag kom hem idag/ ikväll/ inatt fick jag min första dos lycka på evigheter, jag fällde en tår, en glad. o jag längtar till fredag för då ska jag göra allt för att ta vara på dig, på oss. världen behöver oss, jag behöver dig o denna gången kan inget hindra, inget kan förstöra. vi är meningen med allt, eller vi var men ska fan bli igen. jag lovar göra allt. jag kommer aldrig sluta älska dig.

ger man sig bara fan på något så går det vägen. ger man sig fan på något är det värt att dö för. jag dör för dig.

gilla läget

jag gillar att vakna tätt intill med en hand på höften. somfan.

idag fick jag fina ord av en gammal vän, jag blev glad o undrade vad som egentligen hände. fast jag vet o fast jag inte vill att det ska bli som förr, så saknade jag det.

bästa nu är att jag trivs med allt. jag ser allt på ett annat sätt nu o i alla avseenden tar jag hänsyn till mig själv. jag vet precis var jag står o jag vet var resten står.

o jag har blivit utmanad. ska börja skicka blandskivor till min gamla www vän. kulkul o jag ska bevisa min färdighet att göra spellistor.

jag känner hur min snusgrop börjar etablera sig under min läpp. det svider knappt längre o jag har snart snusat min första dosa. jag snusar som om jag aldrig gjort annat.

värme tack

jag vet att jag kommer gilla ikväll.

värmeljus är guld. har man en fattig förening som vägrar inse att det är vinter klarar man sig inte utan. jag har en fattig förening som vägrar kabelteve o som aldrig verkställer sina hot. o framförallt har jag idioter till grannar som inte förstår att man vill sova en söndagsmorgon, eller vilken morgon som.

idag har www varit oumbärligt. kan inte riktigt förstå hur jag klarade mig så länge utan, men samtidigt vet jag att jag behövde avbrottet mer än någon o jag är glad att jag tog det. men utan www nu hade jag varit den mest bedrövliga människan någonsin. o det är dagens sanning.

trodde min ipod var död, men jag lyckades återuppliva den. o visst är en spellista genial om man inte ens kan gå iväg en liten stund för att man vet att man bara inte kan missa nästa låt.

backspegel

senaste dygnet har präglats av nostalgi. först photoshop sessionen igår kväll/ natt, o i förmiddags en vän från förra gången det begav sig, min klippa då, min enda rena www vän nu, vi kom ihåg så mycket. sen ett telefonsamtal o en fika på fredag. då fanns det inga alternativ längre, bombshell rocks i högtalarna o jag minns allt som någonsin varit värt.

mamma ringer o tjatar om näringsbrist o om att jag borde komma hem om jag är ensam. jag är ensam ja, men jag gillar det. jag väljer det trots allt själv. hon förstår inte. pappa lovade byta däcken o ladda batteriet nästa vecka när jag jobbar, hjältefar. o lillebror leker krig i dom småländska skogarna, på riktigt.

kvällen tillbringades med en öl, en snus o en saga om en ring.

berusningsmedel

jag gillar idag. kul på jobbet (vafan, ta en näve rödbetor vet jag), ett paket skivor o helgen är räddad. imorgon tar jag tag i resterna av igår, lite nervös, men det ska nog gå. jag har ju faktiskt världens flyt.

ikväll är det bara jag o datorn. www varvat med photoshop. photoshop är lite av min drog. jag gillar det som fan o jag saknar skolan än värre ju mer jag håller på. jag vill lära mer-mer-mer. jag ska ta tag i det o jag ska ta tag i min bror så han fixar resten av skolprogrammen. så jag kan leka. jag har så mycket tid. tid jag tycker om att ha, tid jag vill ha. ge mig, ge mig.

snart tar jag ett sönderfall på golvet. jag har behov av det. så skönt att kunna göra det närsom utan att behöva ta hänsyn. oh vad jag gillar läget.

dogm

för snart tre veckor sedan förändrade jag hela mitt liv. hade någon påstått det för ett år sedan hade jag skrattat denna någon rakt i anletet. det fanns inte. tankarna har funnits där tämligen länge, nu när jag tänkt efter, men det är mer jag som vägrat erkänna, vägrat misslyckas. o jag satte inte mig själv först, jag struntade rätt mycket i mig o vad jag egentligen kände. nu sätter jag mig själv på samma plats som resten. för jag har förstått att man lever inte om man inte är lycklig, o nu är jag på så jävla god väg. jag älskar varje sekund.

inte en enda gång har jag ångrat det jag gjorde. det går inte en dag längre utan att jag hyllar det. inte en tår har jag fällt. jag är inte känslokall, visst gör det ont när jag ser hur det har påverkat, men jag är inte ledsen. o jag ber aldrig om ursäkt. för numera säger jag bara saker jag menar.

snart är jag redo att släppa på allt. snart har jag inga hemligheter längre, snart ska alla få veta vad jag känner. jag vill att folk jag tycker om ska veta, jag vill släppa in igen, öppna dörrar. o från o med nu svarar jag uppriktigt på alla frågor. jag har slutat hitta på o undvika, framförallt för mig själv.

innan tittade jag mest på teve. nu dricker jag te, snusar o wwwar. o framförallt längtar. jag tycker om att längta. somfan.

förväntan

jag längtar så efter tätt intill o en hand i min.

jag märker hur jag plockar ner sten för sten, rad för rad. jag håller på att riva muren o jag är inte det minsta ängslig för jag vet att det är lugnt nu, att inget kommer hända. för första gången har jag total kontroll.

medan jag avvaktar nya rutiner bejakar jag min lathet. jag vet inte hur man lägger upp saker o ting när man är ensam. jag vet inte hur man gör när man ska äta, när man ska diska o när man ska sova, men jag kan inte säga att jag lider. det är inte så att jag lever oanständigt, jag tvättar o städar lite när det behövs, men kanske inte som man borde. men det är ju trots allt jag som bestämmer nu, jag gillar det skarpt o vet att facit kommer komma någon gång, någon gång kommer nya rutiner att infinna sig. under tiden gör jag om mig, jag brukade gilla att gå o sova, nu är det det absolut tråkigaste jag vet. det kommer sluta med att jag lever på andra sidan dygnet, men vad gör det? ingenting, för det är jag som styr. jag har slutat undvika folk jag känner o det påverkar även folk jag inte känner. häromdagen när jag var o handla fick jag två leenden o ett hejsan, oberoende av varandra o från människor jag aldrig sett. det gjorde min dag.

jag trivs som aldrig förr. jag älskar ovissheten om var jag är på väg, vad jag egentligen letar efter. jag gillar att inte riktigt veta vad som ska hända. jag tycker om lusten i mina ögon. jag har hur många projekt som helst i huvet, sen att endast en bråkdel kommer att genomföras kan ju kvitta, det är själva grejen som är viktig, att jag vill igen. innan ville jag dödas, nu vill jag döda. det är avancemang o jag känner mig tuffare än någonsin.

annars har jag börjat snusa på grund av vintern. det är alldeles för kallt för något annat. men shit vad det svider o fan vad jag längtar efter gropen. men jag jobbar på den, jag vet att den kommer.

världens bästa låt

en gång handlade hela musikbyrån om david bowies låt life on mars. magnus b hävdade att det var världens bästa låt. enda sedan dess har jag sökt fundera ut om life on mars eller någon helt annan låt faktiskt kan kallas för världens bästa. det är inte den lättaste uppgiften att ta sig an.

jag är inget bowie fan, visst gillar jag rebel, rebel o ziggy stardust precis som alla andra, men inte mer. men jag kan ju inte låta bli att undra varför jag då har hängt upp mig på life on mars. det är en synnerligen bra låt som nog inte går att spela sönder, men den listan kan göras lång. är det för att musikbyrån faktiskt gjorde ett helt program om denna låt eller är det för att det är världens bästa? det är inte så ofta jag tänker på just programmet, men varje gång bästa låt kommer på tal dyker life on mars upp i huvudet. är det sviter efter chocken att faktiskt kunna namnge världens bästa eller är det verkligen det?

jag har försökt göra spellistor med aspiranter på titeln, men det är dömt redan från början. hur kan jag jämföra bob dylans tomorrow is a long time med till exempel firesides thing on a spring eller pearl jams indifference? det är helt enkelt omöjligt. vissa låtar är så mycket mer än bara låtar. vissa är allt o mer än det. o det spelar också in vilken stämning man är i, det finns så många faktorer att jag finner det otänkbart att faktiskt ens anstränga mig. jag lämnade in redan innan jag börjat.

men funderingarna finns kvar, det går inte en dag utan att jag tänker på det. o bli inte förvånad om jag en dag säger att life on mars faktiskt är världens bästa låt. något speciellt måste det ju vara med den eftersom jag haft den i tankarna i flera år. o med tanke på att jag faktiskt inte gillar bowie så har kanske magnus b rätt i alla fall.

dagens låt är i vilket fall white stripes in the cold, cold night. idag känner jag varje ord hela vägen.

guld åt TV3

jag har värk i hela kroppen o ett blåmärke på höften, det är sviter efter omständigheter. värre än krig o sjukare än det mesta. jag har upplevt tortyr av värsta sort, avklippta fingrar är inget i jämförelse.

jag älskar TV3s maraton helger. det är nästan lika bra som boxar. denna helg är det the swan 2, sex avsnitt lördag, fem söndag. genialt säger jag. sen att programmet är klent som fan spelar mindre roll, vi snackar trots allt amerika o sjuka ideal. döden för deltagarna lär vara om man blir fulast av dom snygga. är man fortfarande ful då? i så fall fanns det ju ingen mening, om man faktiskt inte blev snygg på kuppen. men jag bryr mig inte, jag slavtittar i vilket fall o vältrar mig i amerikanska jätte tårar o applåder som aldrig tycks ta slut o jag gillar det som fan.

från o med nu blir det galgen om någon ringer hem till mig innan klockan tolv. jag dör om jag vaknar en morgon till av telefonen, för jag kan inte somna om o imorse var det fina drömmar som störtades av signalen. o sen att det var någon jävla bosse-bagare som ringt fel gör inte saken bättre, då fanns det inte ens någon mening.

annars är allt hur-bra-som-helst. jag ler mot allt o alla o får fina leenden i retur. fan vad jag gillar att det bara är jag här. idag skulle jag inte gjort något, men så plötsligt ringer det o jag är bjuden på fest. det är skit kul att vara tillgänglig o jag längtar tills jag får återse mina gamla skolkamrater. äntligen har jag kulkul o massor av saker att längta till. det är fan livet o jag kan inte riktigt förstå att det kunde vända så fort. men det är ju faktiskt min tur nu, det är min tur att ta för mig. o som jag gör det.

(efter en dag med the swan behöver samvetet stillas. jag förstår, jag är inte dum.)
http://www.campaignforrealbeauty.ca/film_fullscreen_evo.html

andra tror på gud. jag tror på thåström.

jag o thåström är kära i varandra. vi älskar varandra på lika villkor.
se detta som min kärleksförklaring.

thåström räddade mig. när jag var nere på noll skyndade han till undsättning o drog upp mig till ytan igen. han förstår mig, han känner mig, allt han gör, gör han för mig. allt han någonsinn skrivit har han skrivit till mig, för mig.

min pappa har alltid tyckt om thåström. när jag var liten o inte förstod bättre gillade jag inte thåström det minsta. jag avskydde imperiet o kunde inte för min värld förstå hur min pappa kunde tycka om det. jag kom på bättre tankar när jag satt o kodade min första hemsida o va ute efter en textrad som skulle passa in i sammanhanget. utan att kunna ana vad som skulle ske tog jag thåströms första soloplatta från skivhyllan o tog ut texthäftet, jag ögnade igenom texterna o såg mitt namn. anna... jag tänkte vafan o satte på låten. sedan jag hörde den första tonen har det varit vi. jag kände allt han någonsin känt o jag kände redan då att allt var för mig.

'du som hade allt att säga, säger ingenting/ men dina tankar dom hörs ändå/ din tystnad säger allt som dina läppar vill/ men inte just nu kan förmå/ på dina fingrar så räknar du månader/ och i själen så räknar du sår/ och pappret framför dig som är så fullt av små streck/ visar ett streck för varje år/ varför är du så tyst?/ anna../ på kvällen går du ner till parken/ och viskar till statyerna/ och fastän dom aldrig svarar dig/ så vet du att dom förstår/ för höstlöven som virvlar runt dina fötter/ ska bära dina ord/ varför är du så tyst?/ anna../ du springer över tundran och skriker högt/ när du vet att ingen annan ser/ du vandrar längs järnvägsspåren du älskar/ och vinkar åt tågen och ler/ sen sätter du dig på ett café nånstans/ och bjuder dig själv på te/ varför är du så tyst?/ anna..'

vi visste redan från början att från o med nu var det vi o vår kärlek som spelade roll, det var den vi började leva för. allt vi gjorde från den stunden, gjorde vi för varandra. från den dagen jag tog fram thåströms första solo gick mitt liv ut på att lyssna o rannsaka thåströms själ. analysera varenda ord han någonsin skrivit, utifrån mig. o jag har aldrig kunnat dra någon annan slutsatts än att allt faktiskt var för mig. han vet allt om mig, han sjunger ju det.

'.../ jag vet du lever mitt ibland/ fast mitt i ingenstans/ mitt i allt det där/ du försöker ge ett namn/ jag vet du odlar vingar/ för din hud har blivit för trång/ jag vet att du försöker/ flyga bort nånstans med dom/.../ jag vet att du ser bilder/ i ditt huvud som gör ont/ jag vet att du ser bilder/ men skit i allting sånt/ jag vet du klättrar väggar/ som du inte trodde fanns/ just när du trodde allting/ hade fallit ner på plats/.../ en del plockar vingar/ från änglar som dom mött/ en del plockar sina/ från insekter som dött/ .../ du som aldrig skulle/ bli som dom andra va/ du som aldrig skulle/ ha några gudars svar/ ikväll spelar allt/ allt sånt ingen roll/ ikväll, ikväll, ikväll/ är det inget sånt på gång/ ...'

thåström förstår vad allt handlar om, utifrån mina perspektiv. han känner mig bättre än någon o jag vet att vi är har fattat ett sjukligt tycke för varandra. jag vet att min dyrkan inte verkar särskillt sund, men för mig är den det enda rätta o jag kommer aldrig släppa honom. han har alltid varit o kommer alltid vara min-min-min. o jag tvekar inte om någon försöker splittra oss, jag dödar utan att reflektera, bara vi är föralltid. o jag vet att vi är det, thåström o jag. både han o jag vill vara tillsammans resten av våra liv, jag vill bara vara med honom o han vill bara vara med mig. han säger det själv

'.../ släpp aldrig in dom här/ och ge dom inga nycklar till mig/ ge dom inga nummer som jag har/ säg att du inte vet/ .../ släpp aldrig in dom hit/ ingenting från deras värld/ släpp aldrig in dom här/ och säg att du inte minns/ släng alla kartor/ säg att du inte vet var jag finns/ ...'

så det är lika bra att ge upp o sluta försöka. det är jag o thåström, o jag tänker aldrig berätta var jag har honom. vi är lyckligare än någonsin o har inga planer på att någonsin bryta. vi kan ju trots allt inte leva utan varandra. vi är kärlek.

kör solen kör!

jag gjorde det. efter hundra dagar av tvivel o tusen ångestfyllda nätter utan sömn tog jag äntligen tag i hornen. jag avslutade, det handlar om mig o min jakt på lyckan. det är livet jag vill åt, det är mina drömmar jag måste börja tro på, det är mina drömmar som måste bli på riktigt. nu är det min tur att lyckas. jag märker redan skillnad, mina ögon är ärligare än någonsin o jag har aldrig haft så många hjältar.

jag vet att jag gjorde rätt, jag känner hur det rycker i mig, jag är på väg dit jag hoppats. borta är gråten i halsen o vemodet om natten, nu är det upprymt i magen o leenden bakom orden. jag litar på mig själv igen. jag litar på mitt eget omdöme, på mina instinkter. jag vet att jag numera vaknar med ett leende o en morgon skrattade jag så jag grät. det är jag som håller i kontrollen, det är jag som styr.

jag älskar att vara själv. jag gillar när jag kan göra vad jag vill utan att behöva bry mig om någon annan. jag tycker om att det är jag som beslutar hur saker ska fortlöpa. o jag hyllar det faktum att jag gör vad som faller mig in.

jag har till o med börjat dansa bakom gardinerna igen. förra gången jag gjorde det slog jag ut min brors tand, men fan, vi hade skit roligt.

www - med nya ögon

www. world wide web. hela världen ligger framför mig.

knappt fyra år har gått sedan sist. då gick allt fel. allt började när jag var runt fjorton, naiv som få kopplade jag upp för första gången. o där fanns allt, där fanns världen, allt jag någonsin kunnat önska. jag kunde göra vad som helst, vara den jag ville. det gick inte vägen den gången. jag var för liten o den nya världen alldeles för stor. den tog tag o slet mig i bitar. till slut fick jag nog, det gjorde för ont. jag lämnade allt o alla, drog mig undan. aldrig mer, tänkte jag, aldrig mer. jag kopplade ner för sista gången.

trodde jag. fyra år senare är jag tillbaka efter att ha smält mina tidigare äventyr. hänförd, precis som första gången, men med nya ögon. försiktigt, lite trevande bygger jag upp ett nytt förtroende för www. jag utforskar, överväger o hittar nya vägar. sakta, men säkert kommer min nybörjan ta mig till nya insikter. sakta, o framförallt säkert ska jag så småningom knyta nya band, återuppta gamla relationer.

jag känner lusten rusa i blodet när mina fingrar leker, dansar över tangenterna. varsamt smeker jag returtangenten o lyckan är total när extasen är ett faktum, när jag hittat det jag sökt, när jag nått mitt mål.

den här gången är det jag som bestämmer, för nu är jag stark nog att hålla emot. nu är jag gammal nog att välja min egen verklighet, med nyfunnen distans. överväldigad o fast besluten att min resa aldrig ska ta slut känner jag orden hitta tillbaka. jag är inte rädd längre, för jag vet att det aldrig kommer gå som det gick. vi har fattat tycke för varandra nu, jag o www. allt gammalt groll är glömt, förlåtet. den här gången kommer allt gå vägen.

det är med en liten gnutta sorg jag fäller ihop datorn på kvällen, natten. men jag vet att imorgon väntar nya äventyr, nya universum att rannsaka. hela världen ligger framför mig o jag tror jag älskar det.

du & jag. vi mot världen.

du och jag. vi var bästa vänner. det var vi mot världen. du o jag. vi finns inte längre, vi pratar inte ens. dom få gånger vi pratat efter allt har vi varit som främlingar o jag har bara velat lägga på eller springa iväg. fast innerst inne, där som allt spelar roll vill jag slänga mig kring din hals o säga att allt är glömt, gömt. för såhär i efterhand spelar det ingen roll, det var ju oss o vi det handlade om. du o jag.

jag minns allt. alla ord, alla leenden. jag minns första gången jag såg dig, en augustimorgon utanför skolan. våra ögon möttes o shit va du skrämdes. jag våga knappt titta på dig mer. men helt plötsligt satt vi där en söndag med varsin tekopp o slet upp varandra med glädje. den söndagen blev det vi. vi mot världen. du o jag.

sen är allt en saga, vi blev saga. vi var vackra o bodde ensamma i vår värld. vi släppte inte in någon. där kunde vi fika utan ord, skratta åt andras skämt, fast vi visste att våra var hundra gånger bättre o roligare. ibland kunde vi inte sluta prata, dagarna o nätterna räckte inte till. jag formade dig. i gengäld visade du mig världen. vi kompletterade varandra. du o jag.

vi var alltid tillsammans o var vi inte det så var vi på väg till varandra. du såg när det var något o du kramades o kände efter åt mig o när jag tittade in i dina ögon, då, bara då kunde jag säga på riktigt att allt va bra o att jag var lycklig. att vi var lyckliga. du älskade när jag skrattade o du älskade när jag sa 'du o jag baby. du o jag mot världen.' det var verkligen så. det var vi. du o jag.

men sen kom smällen när jag berättade. det var då regnet började falla o sagan tog slut. det var då allt dog, men vi insåg inte förrän senare när allt var för sent. jag vet att allt du gjorde, gjorde du för mig. men då såg jag bara sveket, smärtan går inte att beskriva. jag stängde av o jag vet att du försökte o jag förstår att du gav upp. jag hatar mig själv för att jag inte kunde förstå, då. bara sådär var det inte du o jag längre.

jag letade upp mina gamla fasader, byggde upp en ny mycket högre o starkare mur. visst jag hade vänner, men ingen som du. o du hade vänner, du har fortfarande vänner, men jag vet att ingen är som jag. bara vi kan vara vi o bara tillsammans kan vi besegra allt o alla. vi vet båda att vi var det vackraste i världen o vi vet båda att det är borta föralltid. vi kommer aldrig finnas igen. du o jag.

jag trodde att vi var föralltid. tänk vad fel det kan gå o fel man kan tro. oavsett älskar jag dig, i mitt innersta är det alltid vi, där kan vi inte dö. där är vi för evigt. jag kommer aldrig glömma. oss. vi. du o jag.

11½

jag ångrar halva mitt liv. kan man det? vart skickar man reklamationen? tänk, jag är 23 år, ångrar hälften, alltså vill jag lämna tillbaks 11½ år. jag vill vara 11½ . då hade jag tagit tillvara på allt o framförallt alla o bara gjort det jag velat o vetat. o då hade jag inte hamnat här.

jag har tappat allt. mamma väckte mig i telefonen:
(mamma) - vad ska ni göra i helgen?
(jag) - vet inte.
(mamma) - inget roligt?
(jag) - nej.
(mamma) - tycker du ingenting är roligt?
(jag) - nej.

nej!!?! det stämmer jag tycker fan inget är roligt länge, har inget att se fram emot, vill inte göra något, orkar inte göra något. o inte fan va det såhär det skulle bli. det var inte såhär jag tänkte att det skulle bli när jag var 11½. jag vill ha kulkulkul o va lycklig till tusen. o jag vill skriva, förstår inte vart det tog vägen, jag har tappat alla ord o kan inte längre formulera mig på mitt sätt. fan, någon borde döda mig, jag har kastat bort allt. fan ta mig.

när jag va 11½ hade jag tusen vänner o en hålla-handen-kille. det var livet o tider.