fanfanfan

jag är svag o gnällig. thåström stärker, han golvade mig idag.

festival

jag är lat när det kommer till hushållsgöra, jag skyller ifrån mig. denna helgen har jag knappt varit hemma, det har varit en hård helg. en fet helg, en helg som kommer minnas i dimmiga fragment.

fredagen bjöd på kärlek med bob, minnena får mig fortfarande att le. efteråt drack jag vin med min vän polacken. det var ett fint återseende, jag drog med honom för att gunga till reggae, men han försvann. då hade jag redan hittat mitt primära häng så det gjorde inte så mycket. sen sov jag i staden, jag gillar det o vi vaknade astidigt för paus i sovandet, jag kommer knappt ihåg. sen pausa vi i resterna o sov tills vi vaknade. var i vilket fall sjukt bra, som vanligt.

igår va jag sliten till tusen o hade faktiskt inte tänkt att det skulle bli sent, egentligen ville, behövde jag bara sova. var ändå tvungen att ta mig in till staden för att se svenska akademien. på väg till spelningen träffade jag en gammal bjkare, han skulle möta upp min vän polacken så jag hängde på o tog ett glas vin med dom. lämnade dom för akademien o lite gung. som blev mycket gung o ett ruskigt dansbehov uppstod. träffade kuisn med vänner o va värsta rådgivaren, jag berättade om min lycka o att man faktiskt måste sätta sig själv först, för oavsett så är det en själv det handlar om.

med dans i benen gick jag in om tivoli, mest för att kolla läget, tankarna var fortfarande på sängen. men sen träffade jag en stjärna, det va fint att prata igen o äntligen fick jag framföra det dära tacket. han är min för-alltid-stjärna o hjälte. sen dancedance o huxflux va klockan nästan fyra. kvällen o natten var i vilket fall jävligt värd.

vaknade av att lillebror ville ha upp mig, han fixade kaffe o vi snacka lite skit innan jag belägrade soffan med vänner, efter käk bytade jag soffa, från åstorp till ängelholm. ikväll bälar jag kaffe o funderar.

bad actors with bad habits
some sad singers they just play tragic
and the phone's ringing and the van's leaving
let's just keep touching, let's just keep, keep singing.

but you, but you..

kneg

igår va det dags igen. semestern är redan ett minne blott, måndagen bjöd på mjukstart. men igår började det som suger musten ur mig för fjärde sommaren. 1330 kommer jag hem till min vän, vi ler o konstaterar att det inte är mycket att be för. vi traskar iväg till bjk, det är klibbigt varmt o vi vet att det inte kommer bli nådigt. vi kommer fram o när vi går in genom dörren känner vi doften, eller stanken, av ättika. jag tror vi båda ville spy. nu är det dags för gurkor.

o sen satt man där igen o la i gurkskivor, tryckte ner gurkor, sorterade dom. jag blev förvånad över att det inte va värre än vad jag kommer ihåg. visst är det varmt, svettigt till tusen o visst är det rysligt äckligt när armarna blir sådär klibbiga så att man inte vill vidröra någonting. men när jag satt där vid bandet fick någon sorts fin känsla i bröstet, för jag började minnas. jag mindes föregående år då gurkorna faktiskt tog mig med storm. förra året var det gurkorna som fick mig att komma till insikt. det var deras förtjänst att jag insåg att jag inte kunde leva som jag gjorde, att jag var värd mer. det är fina minnen o det bubblar i bröstet mest hela tiden.

på grund av överbefolkning blir dagen inte speciellt jobbigt, förvirrad som få, men med inte alltför mycket arbete. timmarna flyter på o sen är det slut o jag o min vän går hemåt igen, eller vi tränar hem som vi numera säger. vi skrattar o förbannar alla sommarmänniskor, dom borde skjutas alternativt attackeras med tårgas, vi skrattar mer. sen slutar vi skratta för nu är det slut med uppskjutna duschar, vi skojar som vanligt om att sova i svarta sopsäckar för att slippa duscha på kvällen. o fast vi egentligen vill slippa o försöker intala oss att vi inte alls luktar ättiksgurka så vet jag att vi båda känner tröjan som klibbar mot armarna o jag vet att vi båda om vi inte varit mitt uppe i bortförklaringarna nästan skulle kunna döda för en dusch. vi skrattar mer o inser till sist att det vi behöver inte kan kallas dusch, mer sanering.

sen kommer jag hem, duschar o somnar som en sten. för det är fett jobbigt med gurka. o jag kommer ha det fett jobbigt på jobb i minst sex veckor. men jag tror ändå jag har bestämt mig för att gilla det lite, eller i alla fall gilla läget. finns ju som sagt inte mycket att be för. o jag står ju ändå i någon form av tacksamhetsskuld till dom dära gurkorna.

idag lyssnar jag på bowie i köket, bowie i köket är något speciellt. det får mig på andra tankar.

you're my taste, my trip, I'll be your master zip
I'll suck your hair for kicks, you'll make me jump to my feet
so you'll give me your hand, give me your sound
let my sea wash your face, I'm falling, I can't stand
velvet goldmine, you stroke me like the rain
I'll be your king volcano right for you again and again

gott

moneybrother äger live, han är så sjukt bra att man ryser. o äntligen fick jag höra dom svenska låtarna på riktigt o jag behöver inte gräma mig så mycket för att jag inte åkte till malmö i december. salem va ett glädjerus som gav sjukt mycket kärlek. säkert! hade vunnit på att inte va så bitter o ett par leenden hade inte skadat, dock är låtarna rätt bra men jag vill ha mer kärlek. mellanakterna va kul o stämningen va sjukt skön, alla som hade spelat/ uppträtt gick ut bland publiken o tog del av resten. fintfint. o jag vill till kristianstad i augusti för en repris.

kvällen avslutades med två tankar som förenades i en o samma, jag åkte aldrig hem till äholm.

igår va det äntligen dags för dans igen, abstinensen fanns där, ryckningarna i benen visste knappt några gränser o kusin blandade goda sommardrinkar. det egentliga tåget missades så det fick bli en halvtimme på murphys, det funka o nu har vi gjort det. det va fint att träffa mina tivolikompisar igen o sjukt fint o träffa en hel drös med gamla rönnowskafolk, det va värt till tusen o vi kramades o mindes, skrattade o log. o jag har utan tvekan bytat favorit dj nu, efter att han fråga om jag gilla kirsty mccoll då jag faktiskt kunde vartenda ord, han hade sett det o han spelade mina låtar. det var en fin natt.

efter att ha lekt lite stalker o avbrutit en sömn stannade jag i hbg. tätt intill är värt mer än mkt annat. vaknade o va fortfarande yr, ett par timmars soffslack innan lillebror hämtade hem mig för fortsatt slack. kvällen kommer fortsätta i soffans tecken med lost i spelaren.

imorgon påbörjas sista semesterveckan, men jag är inte bitter då jag numera kan se slutet. annars smygantyder jag o älskar ögonkasten. jag har egentligen inget att klaga på nuförtiden, möjligtvis vädret plus förkylning, men förutom det flyter det fint o jag har inte en tanke på att förlora det igen.

summer nights you know what we do
we're just keeping it tight, simple as that
when it's dark outside, holding me down for delight
and we could do it all night long..

rusk

(inte för att färgerna stämmer, men ändån)

jag är trött på regnet, jag vill ha semesterväder med sol så jag kan ta tillvara på dagarna bättre. just nu photoshopar jag mest, det är iofs ruskigt kul, men ändå, lite sol hade inte gjort ont.

idag ska jag se moneybrother, salem al fakir o säkert i höganäs. det kommer bli fint, synd på regnet bara. jag kommer bli blöt som fan men det lär vara värt.

annars väntar discodimma imorgon! oh vad jag längtar, alltför länge sedan sist.

rom

jag är inte speciellt intresserad av förr-i-tiden o sån skit, när det gäller sånt är det svårt att imponera på mig. rom lyckades. vart man än gick, vilket gathörn man än rundade fanns där något storslaget, byggnader utan dess like o lämningar från skitlänge sedan. mitt inne i stan o huxflux stod där en fet kyrka. o säger jag att en kyrka är fet så är den det, kyrkor är liksom inte min grej. men rom är utan tvekan min grej. det tog inte många minuter innan jag va helt nere i staden, o mina ensamma morgonpromenader vid halv6-6 tiden var bland det finaste på hela resan. det är fint att se en stad vakna till liv. jag hade lätt kunnat åka dit själv o gå runder i flera dagar.

jag är inte angelägen av att betala pengar för att se målningar i ett jävla tak (o absolut inte om kön är kilometerlång) jag vill inte titta på tavlor o sånt tjafs. nej, jag vill gågågå o svänga av där jag känner o förvirra mig i gränder. jag gickgickgick, men höll i kartan för att familj förväntade sig det, jag förvirrades inte, jag hade stenkoll. men det va ändå fint o glassen va snuskigt god, kaffet smakade o jag följde reglerna.

hemresan var lång o ganska tråkig. när man är på väg hem vill man bara hem. det va skönt att komma hem. o knappt två timmar efter hemkomsten fick jag efterlängtat besök, leenden o dimma halva natten sen tätt intill. det är ruskigt värt o fint till tusen.

annars är jag beroende av yeah yeah yeahs maps, det är en fin låt.

wait! they don’t love you like I love you..