rom

jag är inte speciellt intresserad av förr-i-tiden o sån skit, när det gäller sånt är det svårt att imponera på mig. rom lyckades. vart man än gick, vilket gathörn man än rundade fanns där något storslaget, byggnader utan dess like o lämningar från skitlänge sedan. mitt inne i stan o huxflux stod där en fet kyrka. o säger jag att en kyrka är fet så är den det, kyrkor är liksom inte min grej. men rom är utan tvekan min grej. det tog inte många minuter innan jag va helt nere i staden, o mina ensamma morgonpromenader vid halv6-6 tiden var bland det finaste på hela resan. det är fint att se en stad vakna till liv. jag hade lätt kunnat åka dit själv o gå runder i flera dagar.

jag är inte angelägen av att betala pengar för att se målningar i ett jävla tak (o absolut inte om kön är kilometerlång) jag vill inte titta på tavlor o sånt tjafs. nej, jag vill gågågå o svänga av där jag känner o förvirra mig i gränder. jag gickgickgick, men höll i kartan för att familj förväntade sig det, jag förvirrades inte, jag hade stenkoll. men det va ändå fint o glassen va snuskigt god, kaffet smakade o jag följde reglerna.

hemresan var lång o ganska tråkig. när man är på väg hem vill man bara hem. det va skönt att komma hem. o knappt två timmar efter hemkomsten fick jag efterlängtat besök, leenden o dimma halva natten sen tätt intill. det är ruskigt värt o fint till tusen.

annars är jag beroende av yeah yeah yeahs maps, det är en fin låt.

wait! they don’t love you like I love you..