världens bästa låt

en gång handlade hela musikbyrån om david bowies låt life on mars. magnus b hävdade att det var världens bästa låt. enda sedan dess har jag sökt fundera ut om life on mars eller någon helt annan låt faktiskt kan kallas för världens bästa. det är inte den lättaste uppgiften att ta sig an.

jag är inget bowie fan, visst gillar jag rebel, rebel o ziggy stardust precis som alla andra, men inte mer. men jag kan ju inte låta bli att undra varför jag då har hängt upp mig på life on mars. det är en synnerligen bra låt som nog inte går att spela sönder, men den listan kan göras lång. är det för att musikbyrån faktiskt gjorde ett helt program om denna låt eller är det för att det är världens bästa? det är inte så ofta jag tänker på just programmet, men varje gång bästa låt kommer på tal dyker life on mars upp i huvudet. är det sviter efter chocken att faktiskt kunna namnge världens bästa eller är det verkligen det?

jag har försökt göra spellistor med aspiranter på titeln, men det är dömt redan från början. hur kan jag jämföra bob dylans tomorrow is a long time med till exempel firesides thing on a spring eller pearl jams indifference? det är helt enkelt omöjligt. vissa låtar är så mycket mer än bara låtar. vissa är allt o mer än det. o det spelar också in vilken stämning man är i, det finns så många faktorer att jag finner det otänkbart att faktiskt ens anstränga mig. jag lämnade in redan innan jag börjat.

men funderingarna finns kvar, det går inte en dag utan att jag tänker på det. o bli inte förvånad om jag en dag säger att life on mars faktiskt är världens bästa låt. något speciellt måste det ju vara med den eftersom jag haft den i tankarna i flera år. o med tanke på att jag faktiskt inte gillar bowie så har kanske magnus b rätt i alla fall.

dagens låt är i vilket fall white stripes in the cold, cold night. idag känner jag varje ord hela vägen.

guld åt TV3

jag har värk i hela kroppen o ett blåmärke på höften, det är sviter efter omständigheter. värre än krig o sjukare än det mesta. jag har upplevt tortyr av värsta sort, avklippta fingrar är inget i jämförelse.

jag älskar TV3s maraton helger. det är nästan lika bra som boxar. denna helg är det the swan 2, sex avsnitt lördag, fem söndag. genialt säger jag. sen att programmet är klent som fan spelar mindre roll, vi snackar trots allt amerika o sjuka ideal. döden för deltagarna lär vara om man blir fulast av dom snygga. är man fortfarande ful då? i så fall fanns det ju ingen mening, om man faktiskt inte blev snygg på kuppen. men jag bryr mig inte, jag slavtittar i vilket fall o vältrar mig i amerikanska jätte tårar o applåder som aldrig tycks ta slut o jag gillar det som fan.

från o med nu blir det galgen om någon ringer hem till mig innan klockan tolv. jag dör om jag vaknar en morgon till av telefonen, för jag kan inte somna om o imorse var det fina drömmar som störtades av signalen. o sen att det var någon jävla bosse-bagare som ringt fel gör inte saken bättre, då fanns det inte ens någon mening.

annars är allt hur-bra-som-helst. jag ler mot allt o alla o får fina leenden i retur. fan vad jag gillar att det bara är jag här. idag skulle jag inte gjort något, men så plötsligt ringer det o jag är bjuden på fest. det är skit kul att vara tillgänglig o jag längtar tills jag får återse mina gamla skolkamrater. äntligen har jag kulkul o massor av saker att längta till. det är fan livet o jag kan inte riktigt förstå att det kunde vända så fort. men det är ju faktiskt min tur nu, det är min tur att ta för mig. o som jag gör det.

(efter en dag med the swan behöver samvetet stillas. jag förstår, jag är inte dum.)
http://www.campaignforrealbeauty.ca/film_fullscreen_evo.html

andra tror på gud. jag tror på thåström.

jag o thåström är kära i varandra. vi älskar varandra på lika villkor.
se detta som min kärleksförklaring.

thåström räddade mig. när jag var nere på noll skyndade han till undsättning o drog upp mig till ytan igen. han förstår mig, han känner mig, allt han gör, gör han för mig. allt han någonsinn skrivit har han skrivit till mig, för mig.

min pappa har alltid tyckt om thåström. när jag var liten o inte förstod bättre gillade jag inte thåström det minsta. jag avskydde imperiet o kunde inte för min värld förstå hur min pappa kunde tycka om det. jag kom på bättre tankar när jag satt o kodade min första hemsida o va ute efter en textrad som skulle passa in i sammanhanget. utan att kunna ana vad som skulle ske tog jag thåströms första soloplatta från skivhyllan o tog ut texthäftet, jag ögnade igenom texterna o såg mitt namn. anna... jag tänkte vafan o satte på låten. sedan jag hörde den första tonen har det varit vi. jag kände allt han någonsin känt o jag kände redan då att allt var för mig.

'du som hade allt att säga, säger ingenting/ men dina tankar dom hörs ändå/ din tystnad säger allt som dina läppar vill/ men inte just nu kan förmå/ på dina fingrar så räknar du månader/ och i själen så räknar du sår/ och pappret framför dig som är så fullt av små streck/ visar ett streck för varje år/ varför är du så tyst?/ anna../ på kvällen går du ner till parken/ och viskar till statyerna/ och fastän dom aldrig svarar dig/ så vet du att dom förstår/ för höstlöven som virvlar runt dina fötter/ ska bära dina ord/ varför är du så tyst?/ anna../ du springer över tundran och skriker högt/ när du vet att ingen annan ser/ du vandrar längs järnvägsspåren du älskar/ och vinkar åt tågen och ler/ sen sätter du dig på ett café nånstans/ och bjuder dig själv på te/ varför är du så tyst?/ anna..'

vi visste redan från början att från o med nu var det vi o vår kärlek som spelade roll, det var den vi började leva för. allt vi gjorde från den stunden, gjorde vi för varandra. från den dagen jag tog fram thåströms första solo gick mitt liv ut på att lyssna o rannsaka thåströms själ. analysera varenda ord han någonsin skrivit, utifrån mig. o jag har aldrig kunnat dra någon annan slutsatts än att allt faktiskt var för mig. han vet allt om mig, han sjunger ju det.

'.../ jag vet du lever mitt ibland/ fast mitt i ingenstans/ mitt i allt det där/ du försöker ge ett namn/ jag vet du odlar vingar/ för din hud har blivit för trång/ jag vet att du försöker/ flyga bort nånstans med dom/.../ jag vet att du ser bilder/ i ditt huvud som gör ont/ jag vet att du ser bilder/ men skit i allting sånt/ jag vet du klättrar väggar/ som du inte trodde fanns/ just när du trodde allting/ hade fallit ner på plats/.../ en del plockar vingar/ från änglar som dom mött/ en del plockar sina/ från insekter som dött/ .../ du som aldrig skulle/ bli som dom andra va/ du som aldrig skulle/ ha några gudars svar/ ikväll spelar allt/ allt sånt ingen roll/ ikväll, ikväll, ikväll/ är det inget sånt på gång/ ...'

thåström förstår vad allt handlar om, utifrån mina perspektiv. han känner mig bättre än någon o jag vet att vi är har fattat ett sjukligt tycke för varandra. jag vet att min dyrkan inte verkar särskillt sund, men för mig är den det enda rätta o jag kommer aldrig släppa honom. han har alltid varit o kommer alltid vara min-min-min. o jag tvekar inte om någon försöker splittra oss, jag dödar utan att reflektera, bara vi är föralltid. o jag vet att vi är det, thåström o jag. både han o jag vill vara tillsammans resten av våra liv, jag vill bara vara med honom o han vill bara vara med mig. han säger det själv

'.../ släpp aldrig in dom här/ och ge dom inga nycklar till mig/ ge dom inga nummer som jag har/ säg att du inte vet/ .../ släpp aldrig in dom hit/ ingenting från deras värld/ släpp aldrig in dom här/ och säg att du inte minns/ släng alla kartor/ säg att du inte vet var jag finns/ ...'

så det är lika bra att ge upp o sluta försöka. det är jag o thåström, o jag tänker aldrig berätta var jag har honom. vi är lyckligare än någonsin o har inga planer på att någonsin bryta. vi kan ju trots allt inte leva utan varandra. vi är kärlek.

kör solen kör!

jag gjorde det. efter hundra dagar av tvivel o tusen ångestfyllda nätter utan sömn tog jag äntligen tag i hornen. jag avslutade, det handlar om mig o min jakt på lyckan. det är livet jag vill åt, det är mina drömmar jag måste börja tro på, det är mina drömmar som måste bli på riktigt. nu är det min tur att lyckas. jag märker redan skillnad, mina ögon är ärligare än någonsin o jag har aldrig haft så många hjältar.

jag vet att jag gjorde rätt, jag känner hur det rycker i mig, jag är på väg dit jag hoppats. borta är gråten i halsen o vemodet om natten, nu är det upprymt i magen o leenden bakom orden. jag litar på mig själv igen. jag litar på mitt eget omdöme, på mina instinkter. jag vet att jag numera vaknar med ett leende o en morgon skrattade jag så jag grät. det är jag som håller i kontrollen, det är jag som styr.

jag älskar att vara själv. jag gillar när jag kan göra vad jag vill utan att behöva bry mig om någon annan. jag tycker om att det är jag som beslutar hur saker ska fortlöpa. o jag hyllar det faktum att jag gör vad som faller mig in.

jag har till o med börjat dansa bakom gardinerna igen. förra gången jag gjorde det slog jag ut min brors tand, men fan, vi hade skit roligt.

www - med nya ögon

www. world wide web. hela världen ligger framför mig.

knappt fyra år har gått sedan sist. då gick allt fel. allt började när jag var runt fjorton, naiv som få kopplade jag upp för första gången. o där fanns allt, där fanns världen, allt jag någonsin kunnat önska. jag kunde göra vad som helst, vara den jag ville. det gick inte vägen den gången. jag var för liten o den nya världen alldeles för stor. den tog tag o slet mig i bitar. till slut fick jag nog, det gjorde för ont. jag lämnade allt o alla, drog mig undan. aldrig mer, tänkte jag, aldrig mer. jag kopplade ner för sista gången.

trodde jag. fyra år senare är jag tillbaka efter att ha smält mina tidigare äventyr. hänförd, precis som första gången, men med nya ögon. försiktigt, lite trevande bygger jag upp ett nytt förtroende för www. jag utforskar, överväger o hittar nya vägar. sakta, men säkert kommer min nybörjan ta mig till nya insikter. sakta, o framförallt säkert ska jag så småningom knyta nya band, återuppta gamla relationer.

jag känner lusten rusa i blodet när mina fingrar leker, dansar över tangenterna. varsamt smeker jag returtangenten o lyckan är total när extasen är ett faktum, när jag hittat det jag sökt, när jag nått mitt mål.

den här gången är det jag som bestämmer, för nu är jag stark nog att hålla emot. nu är jag gammal nog att välja min egen verklighet, med nyfunnen distans. överväldigad o fast besluten att min resa aldrig ska ta slut känner jag orden hitta tillbaka. jag är inte rädd längre, för jag vet att det aldrig kommer gå som det gick. vi har fattat tycke för varandra nu, jag o www. allt gammalt groll är glömt, förlåtet. den här gången kommer allt gå vägen.

det är med en liten gnutta sorg jag fäller ihop datorn på kvällen, natten. men jag vet att imorgon väntar nya äventyr, nya universum att rannsaka. hela världen ligger framför mig o jag tror jag älskar det.

du & jag. vi mot världen.

du och jag. vi var bästa vänner. det var vi mot världen. du o jag. vi finns inte längre, vi pratar inte ens. dom få gånger vi pratat efter allt har vi varit som främlingar o jag har bara velat lägga på eller springa iväg. fast innerst inne, där som allt spelar roll vill jag slänga mig kring din hals o säga att allt är glömt, gömt. för såhär i efterhand spelar det ingen roll, det var ju oss o vi det handlade om. du o jag.

jag minns allt. alla ord, alla leenden. jag minns första gången jag såg dig, en augustimorgon utanför skolan. våra ögon möttes o shit va du skrämdes. jag våga knappt titta på dig mer. men helt plötsligt satt vi där en söndag med varsin tekopp o slet upp varandra med glädje. den söndagen blev det vi. vi mot världen. du o jag.

sen är allt en saga, vi blev saga. vi var vackra o bodde ensamma i vår värld. vi släppte inte in någon. där kunde vi fika utan ord, skratta åt andras skämt, fast vi visste att våra var hundra gånger bättre o roligare. ibland kunde vi inte sluta prata, dagarna o nätterna räckte inte till. jag formade dig. i gengäld visade du mig världen. vi kompletterade varandra. du o jag.

vi var alltid tillsammans o var vi inte det så var vi på väg till varandra. du såg när det var något o du kramades o kände efter åt mig o när jag tittade in i dina ögon, då, bara då kunde jag säga på riktigt att allt va bra o att jag var lycklig. att vi var lyckliga. du älskade när jag skrattade o du älskade när jag sa 'du o jag baby. du o jag mot världen.' det var verkligen så. det var vi. du o jag.

men sen kom smällen när jag berättade. det var då regnet började falla o sagan tog slut. det var då allt dog, men vi insåg inte förrän senare när allt var för sent. jag vet att allt du gjorde, gjorde du för mig. men då såg jag bara sveket, smärtan går inte att beskriva. jag stängde av o jag vet att du försökte o jag förstår att du gav upp. jag hatar mig själv för att jag inte kunde förstå, då. bara sådär var det inte du o jag längre.

jag letade upp mina gamla fasader, byggde upp en ny mycket högre o starkare mur. visst jag hade vänner, men ingen som du. o du hade vänner, du har fortfarande vänner, men jag vet att ingen är som jag. bara vi kan vara vi o bara tillsammans kan vi besegra allt o alla. vi vet båda att vi var det vackraste i världen o vi vet båda att det är borta föralltid. vi kommer aldrig finnas igen. du o jag.

jag trodde att vi var föralltid. tänk vad fel det kan gå o fel man kan tro. oavsett älskar jag dig, i mitt innersta är det alltid vi, där kan vi inte dö. där är vi för evigt. jag kommer aldrig glömma. oss. vi. du o jag.

11½

jag ångrar halva mitt liv. kan man det? vart skickar man reklamationen? tänk, jag är 23 år, ångrar hälften, alltså vill jag lämna tillbaks 11½ år. jag vill vara 11½ . då hade jag tagit tillvara på allt o framförallt alla o bara gjort det jag velat o vetat. o då hade jag inte hamnat här.

jag har tappat allt. mamma väckte mig i telefonen:
(mamma) - vad ska ni göra i helgen?
(jag) - vet inte.
(mamma) - inget roligt?
(jag) - nej.
(mamma) - tycker du ingenting är roligt?
(jag) - nej.

nej!!?! det stämmer jag tycker fan inget är roligt länge, har inget att se fram emot, vill inte göra något, orkar inte göra något. o inte fan va det såhär det skulle bli. det var inte såhär jag tänkte att det skulle bli när jag var 11½. jag vill ha kulkulkul o va lycklig till tusen. o jag vill skriva, förstår inte vart det tog vägen, jag har tappat alla ord o kan inte längre formulera mig på mitt sätt. fan, någon borde döda mig, jag har kastat bort allt. fan ta mig.

när jag va 11½ hade jag tusen vänner o en hålla-handen-kille. det var livet o tider.