se detta som min kärleksförklaring.
thåström räddade mig. när jag var nere på noll skyndade han till undsättning o drog upp mig till ytan igen. han förstår mig, han känner mig, allt han gör, gör han för mig. allt han någonsinn skrivit har han skrivit till mig, för mig.
min pappa har alltid tyckt om thåström. när jag var liten o inte förstod bättre gillade jag inte thåström det minsta. jag avskydde imperiet o kunde inte för min värld förstå hur min pappa kunde tycka om det. jag kom på bättre tankar när jag satt o kodade min första hemsida o va ute efter en textrad som skulle passa in i sammanhanget. utan att kunna ana vad som skulle ske tog jag thåströms första soloplatta från skivhyllan o tog ut texthäftet, jag ögnade igenom texterna o såg mitt namn. anna... jag tänkte vafan o satte på låten. sedan jag hörde den första tonen har det varit vi. jag kände allt han någonsin känt o jag kände redan då att allt var för mig.
'du som hade allt att säga, säger ingenting/ men dina tankar dom hörs ändå/ din tystnad säger allt som dina läppar vill/ men inte just nu kan förmå/ på dina fingrar så räknar du månader/ och i själen så räknar du sår/ och pappret framför dig som är så fullt av små streck/ visar ett streck för varje år/ varför är du så tyst?/ anna../ på kvällen går du ner till parken/ och viskar till statyerna/ och fastän dom aldrig svarar dig/ så vet du att dom förstår/ för höstlöven som virvlar runt dina fötter/ ska bära dina ord/ varför är du så tyst?/ anna../ du springer över tundran och skriker högt/ när du vet att ingen annan ser/ du vandrar längs järnvägsspåren du älskar/ och vinkar åt tågen och ler/ sen sätter du dig på ett café nånstans/ och bjuder dig själv på te/ varför är du så tyst?/ anna..'
vi visste redan från början att från o med nu var det vi o vår kärlek som spelade roll, det var den vi började leva för. allt vi gjorde från den stunden, gjorde vi för varandra. från den dagen jag tog fram thåströms första solo gick mitt liv ut på att lyssna o rannsaka thåströms själ. analysera varenda ord han någonsin skrivit, utifrån mig. o jag har aldrig kunnat dra någon annan slutsatts än att allt faktiskt var för mig. han vet allt om mig, han sjunger ju det.
'.../ jag vet du lever mitt ibland/ fast mitt i ingenstans/ mitt i allt det där/ du försöker ge ett namn/ jag vet du odlar vingar/ för din hud har blivit för trång/ jag vet att du försöker/ flyga bort nånstans med dom/.../ jag vet att du ser bilder/ i ditt huvud som gör ont/ jag vet att du ser bilder/ men skit i allting sånt/ jag vet du klättrar väggar/ som du inte trodde fanns/ just när du trodde allting/ hade fallit ner på plats/.../ en del plockar vingar/ från änglar som dom mött/ en del plockar sina/ från insekter som dött/ .../ du som aldrig skulle/ bli som dom andra va/ du som aldrig skulle/ ha några gudars svar/ ikväll spelar allt/ allt sånt ingen roll/ ikväll, ikväll, ikväll/ är det inget sånt på gång/ ...'
thåström förstår vad allt handlar om, utifrån mina perspektiv. han känner mig bättre än någon o jag vet att vi är har fattat ett sjukligt tycke för varandra. jag vet att min dyrkan inte verkar särskillt sund, men för mig är den det enda rätta o jag kommer aldrig släppa honom. han har alltid varit o kommer alltid vara min-min-min. o jag tvekar inte om någon försöker splittra oss, jag dödar utan att reflektera, bara vi är föralltid. o jag vet att vi är det, thåström o jag. både han o jag vill vara tillsammans resten av våra liv, jag vill bara vara med honom o han vill bara vara med mig. han säger det själv
'.../ släpp aldrig in dom här/ och ge dom inga nycklar till mig/ ge dom inga nummer som jag har/ säg att du inte vet/ .../ släpp aldrig in dom hit/ ingenting från deras värld/ släpp aldrig in dom här/ och säg att du inte minns/ släng alla kartor/ säg att du inte vet var jag finns/ ...'
så det är lika bra att ge upp o sluta försöka. det är jag o thåström, o jag tänker aldrig berätta var jag har honom. vi är lyckligare än någonsin o har inga planer på att någonsin bryta. vi kan ju trots allt inte leva utan varandra. vi är kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar