förtrogenhet

årets sista dag. ingen ångest, ingen ånger. det känns fint o jag behöver inte tänka på löften o nytt liv o grejor, jag tog tag i det redan i oktober o räknar mitt nyår från då. november var min månad, då gick allt vägen o precis dit jag ville o det kan jag leva på länge, sen att flytet försvann o det gick neråt ett tag kan kvitta. det går uppåt igen o jag kom aldrig så långt ner som innan. faktiskt kan jag inte komma ihåg något speciellt innan oktober, det var bara slentrian o gammal vana. så egentligen är det inte mer än rätt att jag räknar mitt nyår från oktober.

jag har strukturerat om hela mig själv. jag har aldrig varit desperat, jag tar bara för mig. jag tänker inte på konsekvenser i första hand utan gör det som faller på o tar det som det kommer efter det. jag har flyttat upp mig själv i min egen hierarki, jag är o kommer aldrig komma längst upp, där finns mer essentiella själar. men jag får inte längre ont i nacken när jag blickar upp. det är ett stort steg.

elden höll på att falna, men jag blåste liv i den igen. såklart med hjälp, tror inte dom vet hur mycket dom hjälpt mig. jag är inte den som visar vad som egentligen rör sig i mig, jag är inte den som tynger någon med något, jag är inte den som är den. min integritet är starkare än någon kan tro o jag vet att det kan verka svårt att tränga förbi det där skalet, men jag vet att det går. jag vet att det går lättare nu än någonsin för jag har öppnat en springa o en dag är det nästintill vidöppet. jag vet det för jag ger inte upp. jag vill inget hellre än att släppa in.

jag har alltid älskat folk. jag kommer ihåg när jag satt på bussen till o från skolan o skrev ner vad jag trodde folk jag såg tänkte på o vart dom var på väg o vem som väntade. då iakttog jag bara. nu satsar jag mer, jag är inte rädd längre. det har gett mig mycket o ett par nummer till i min telefonbok. det är en av mina mest betydelsefulla insikter, att våga chansa, är det inte redan vunnet så finns det faktiskt inget att förlora. o vinner man så är det värt risken.

jag har på allvar tagit tag i mig själv. jag är på väg att bli samma människa utåt som jag alltid varit innerst inne. visst är det ganska långt kvar, men huvudsaken är att jag är på gång. jag är beredd på hinder, men jag räds dom inte. jag ger allt o kommer aldrig någonsin ge upp. jag vill vara en o samma inför alla o för mig själv, jag vill inte ha fler krig i huvet eller i bröstet. jag vet att jag kommer att lyckas.

svängskit

medelåldern på tivoli har aldrig varit högre. peps äger på munnspel o fast han hade fula skor gjorde han allas kväll. jag känner mig gammal när jag säger att det svängde, men fan det finns inget bättre ord, för som det svängde! man kunde inte stå still o lätt att jag från o med nu gör det till tradition att titta på peps en mellandag. efter spelningen dansade jag i vinylen, jag diskuterade thåström med fyrtioåringar o dom såg min glöd o min kärlek, dom gillade mig o sa att jag var lik amanda ooms. det får ju ändå tas som en komplimang o ett halvt steg närmre mitt drömmål, för ja, jag hade lämnat allt för thåström. alltid o vad som helst. sen pratade jag med fler o sen sket allt sig. slagsmål, knivar, blod, jakt, polis, ambulans o skit. allt dog o jag tog taxi hem.

idag kunde jag inte gå upp när jag ville på grund av en huvudvärk från helvetet, jag var tvungen att somna om. sen har jag suttit i soffan hela dagen o spelat, när jag reste mig upp snurra det mest så jag satt kvar.

mellandag

det pågår en väpnad kamp i mitt huvud. jag vet inte hur inblandad jag är själv, vet inte vilka delar av mig som strider, det enda jag vet är att det bara handlar om mig, ingen annan är involverad. jag vet inte vilken sida jag bör alliera mig med om ens någon. jag lämnar dom olika bitarna av mig med sitt krig, det lär ta slut någon gång o då kommer jag nog till insikt.

annars har jag fångat spindeln, den bor numera under en plastmugg på mitt badrumsgolv i väntan på någon som vågar ta hand om den, alternativt likvidera den. idag var jag på rea, sjukt dömt redan från början. jag palla en timme o åkte hem med ett par jeans. så nu har jag i alla fall tre par brallor som passar, yay. min nya kaffekokare gör snuskigt gott kaffe, fast den förra var av samma fabrikat o nästan exakt likadan blir kaffet tusen gånger godare. kanske för den bara är min. i vilket fall dricker jag minst fem koppar om dagen o jag ska tvinga alla som kommer på visit att pimpla kaffe med mig.

ikväll spelar jag bowling med en vän o en polack. det ska bli kul o jag går in för att få min vän att le o skratta så hon gråter. hon behöver det för såklart sket allt sig igen. gah! jag bli knäpp, varför får hon skiten, ge mig istället!

imorgon går jag o skådar peps på tivoli. med eller utan sällskap. från o med nu gör jag precis det som faller mig in.

it’s all in my mind, but what isn’t

julen - då & nu

december då
när jag var liten var december världens längsta månad, varje dag när man öppnat luckan kändes det som en evighet tills det var dags för nästa, då var det en evighet. söndagarna när man tände först ett, sedan två, tre, fyra ljus var utan tvekan veckornas höjdpunkt. julkalendern missades aldrig o julafton kändes så långt borta.

december nu
december svischar förbi, nästan obemärkt. man ser inte längre städernas julbelysning. man märker inte julen i affärerna trots tomtar i fönsterna. o luckorna glöms bort o ljusen tänds aldrig på rätt dag om ens alls. man kommer på sådär i förbifarten att det snart är julafton. o det är inte julafton man längtar till längre, utan ledigheten den medför.

lillejulafton då
om december var lång så var lillejulafton tre gånger värre, minst. man gick fram o tillbaka, längtade, klämde på paket, försökte tänka på något annat för att det kanske gick snabbare då. man försökte förgäves hitta något att göra så dagen kunde gå fortare än fortast så att det äntligen kunde bli aftonen man så länge suktat efter. man lekte med kompisar o det enda man kunde prata om var den kommande dagen o vad man önskat sig o vad man trodde, efter allt klämmande, att man skulle få. på kvällen kunde man inte sova, det var nervöst i magen o man vände o vred på sig o ville bara somna. det gick aldrig o man låg vaken in på småtimmarna. lätt det var en pers.

lillejulafton nu
en dag som alla andra. på sin höjd tänker man igenom om man verkligen köpt presenter till alla. annars är det en dag precis som resten, inget speciellt o ingen längtan, inget nervöst pirr i magen o på kvällen somnar man som en sten o på direkten.

julafton då
vaknade tidigt, kollade i strumpan o slet upp pappret på paketet som låg där. o sen väntan igen. klockan två bar det av hem till mormor o morfar, glögg o fika o såklart kalle anka klockan tre. kalle anka timmen segade sig fram o man satt o vred sig i soffan, för man visste att efteråt var det äntligen dags. klockan blev fyra, alla kusinerna la sig på knä på mormor o morfars köksbänk o blickade ut över gården. vi spanade ett tag o plötsligt såg vi skenet komma runt knuten, tomten! o visst hade vi allihop varit snälla. så fort tomten gått slet vi upp våra klappar, vi hann nog inte riktigt se vad vi fick för vi va redan på nästa. sen väntan igen, kort bilfärd hem till farmor o farfar o där var man tvungen att äta först. varje år blev man lite irriterad på dom vuxna som tog så lång tid på sig, allt vi ville ha var fler presenter, det var ju för fan julafton! efter vad som kändes som ett par år knackade det på dörren, tomten igen! sen samma visa igen, vi slet o glömde bort att titta, men som vi älskade det. på kvällen när man kom hem, slutkörd o nöjd tittade man igenom årets skörd, alltid guld. sen somna man som en sten o nästa dag man vaknade visste man att man hade hur-mycket-som-helst att göra.

julafton nu (idag)
idag ställde jag klockan för att inte försova mig. klockan tolv bjöd mamma på gröt. fortfarande är det klockan två hemma hos mormor o morfar. glögg o kaffe, skitprat. kalle anka i typ fem minuter o sen orkar man inte mer, har ju trots allt sett det cirka 20 gånger. mer prat o ett par skratt. eftersom jag numera har en mindre kusin så klädde en äldre kusin ut sig o tomtade, alla stod i fönstret o spejade o den lilla kusinen längtade. om jag får säga mitt så bjöd mina mostrar på riktigt uselt tomteskådespel o till sist kom min utklädda kusin över torget, ja för nu bor inte mormor o morfar på gården längre utan i lägenhet, inte samma sak. tomten ska komma över gården, inte över torget. det var en parantes. min tomtekusin kommer upp, frågar min lilla kusin om han varit snäll o yadayada, går runt o hälsar på alla. jag kan inte hålla mig, det brister, på något jävla höger har min kusin plockat fram en konstig mörk röst som bryter på tyska. tyska! kan inte låta bli att skratta fram att hon är en jävla hitlertomte! hon skrattar också bakom skägget. alla kusiner (utom den lilla) skrattar så vi nästan ramlar av våra stolar, vi är ju faktiskt mellan 20 o 27 nu, vi kusiner så vi ser det roliga i en tysk tomte. som vanligt måste alla krama tomten vid klapphämtning, jag viskar i tomtens öra o skrattar, tomten blir varm. sen öppnar vi våra paket, varsamt o utan stress. sen åker alla vidare, precis som förr.

farmor o farfar väntar med mat. käkar o förvånas över hur mycket vissa kan trycka i sig. klapputdelning igen o vi öppnar en o en o tittar vad det är vi får. jag o lillebror gnäller lite o säger att vi faktiskt inte vill ha en massa skit bara för att det ska bli fler paket, vi nöjer oss o bryr oss inte om antalet. dom senaste åren har vi börjat köpa varsin femtiokronorspresent som vi byter utan namn, ikväll spelade vi tärning om dom. jag gick in för det mest o tog godiset från min kusin, han fick tillbaka hälften efteråt, men det var ändå jag som vann. jag såg det som krig. sen tävlade jag o lillebror på mitt ds o vi var lika bra o när mamma skulle försöka suckade vi o undrade hur hon o far kunde få så jävla smart avkomma. det knöt sig i magen av skratt. vi, jag o lillebror, nördade vidare o satt med näsan om inte i mitt ds så i våra o varandras telefoner. till sist tog min faster allt ifrån oss så vi kunde dricka kaffe o prata. sen åkte vi hem. nu är det mest skönt att det är över så man kan ägna sig åt att bara vara ledig, det är ju det julen handlar om nuförtiden. att vara ledig.

super mario

mario är min hjälte. jag o super mario är typ ihop. jag har köpt ett ds o redan efter en dag är jag nörd med det. jag älskar det. fast jag suger skitmycket på allt som heter spel så älskar jag super mario. jag o mario blir ovänner ganska ofta, jag hatar när han inte gör som jag tänkt men han fixar alltid till det i slutändan. frågan är hur kär han är i prinsessan peach, jag vill att han ska va kär i mig istället o strunta i henne o istället springa iväg hand i hand med mig o leva lycklig med mig i svampriket everafter. det är mitt hemliga mål med mitt spelande, mario vet inget ännu. jag berättar när jag känner att han är redo.

idag träffade jag en gammal vän, det var fint o gjorde min dag. mina föräldrar var här innan med mat, dom hade köpt en ipod så dom tog musik från mina datorer. jag gillar inte när min mor sitter vid en dator, det är dubbelklick hit o dit o hon frågar hur man gör dit o tillbaka o hela tiden. pappa roade sig med mitt ds, jag fixade mest. fick bekräftat att här är mysigt till tusen i alla fall, som om jag inte visste.. i vilket fall fick dom inget kaffe för då var jag så trött på dom att jag skickade hem dom. pappa förstod men mamma ville ha kaffe.

fan imorgon är det julafton. jag har försökt, jag har gjort allt. jag har stirrat på granen i en hel timme utan att det hänt något. ska det vara så jävla svårt att få det att kännas som jul? uppenbarligen.

huha

ikväll såg jag kill your darlings, jag gillade den inte. kändes mest som ett torftigt försök av skarsgård o wilson att göra något internationellt med djup. det gick inte hem hos mig i alla fall. i vilket fall var den ändå värd att tittas på eftersom man fick se wilsons fagra nuna i drygt 90 minuter. alltid något.

imorse sprang jag direkt när jag vaknat, riktigt behagligt. sen bytade jag om o cyklade ärenden i hela ängelholm. o fan vad jag älskar att cykla fort. när jag kom hem igen färgade jag håret o det blev mörkt som natten o jag gillar det. nu vill jag mest att mitt hår ska växa fortfort så jag kan klippa min efterlängtade page. jag längtar efter att för första gången gå till frisören med en vision.

idag köpte jag en julklapp som nog kommer bli en av mina mest lyckade. gott o bara gå in i en affär o gå rakt på det perfekta. annars tror jag att jag är färdig, bara inpackningen kvar o det görs nog på lördag. imorgon köper jag gran o tänker titta på den tills känslan infinner sig. jag tänker fan inte ge upp förren det känns som jul.

annars är det rysligt spännande i min lägenhet. igår natt såg jag en spindel, stor som en femkrona, springa över golvet. eftersom jag inte vågar göra något åt det lät jag den vara o gick ut ur rummet. så nu vet jag bara att jag har en baotaspindel någonstans, o då blir det spänningsfyllt o verkligt obehagligt om man tänker på var o när o framförallt att den kan dyka upp. huha.

permission

äntligen jullov! sjukt skönt att inte jobba på knappt två veckor. o fast jag endast har planer för julafton gör sig inte ångesten påmind. jag vill inte ha några planer, jag vill ta det som det kommer.

sista dagen på jobbet är ändå något extra, det liksom lyser på ett visst sätt i allas ögon. o min sista dag bjöd mig på föga arbete, min viktigaste uppgift var att svara i telefonen o springa med snus till folk som fordrade. men att ge snus till behövande är ju ett ganska väsentligt åliggande. när jag inte hade snusjour pratade jag mest skit. när man går ner i källaren på mitt jobb är risken överhängande att man på vägen upp nynnar dansbandsdängor av värsta sort, det är danskens fel, man blir lite lätt hjärntvättad bara man går förbi hans skivpåse. ibland vill man bara skrika, ibland skrattar man mest.

jag längtar tills imorgon. jag känner att jag verkligen vill o behöver springa, o sen ska jag cykla o hämta paket samt köpa hårfärg o te. jag ser fram emot en dag med mig själv. o jag borde verkligen inventera mina julklappsinköp då jag inte har en aning om jag köpt till alla jag borde. det lär ju visa sig förr eller senare. det kommer bli en fin dag.

du, jag vet en hemlighet
det finns en stjärna man får ta ner

resolution

jag är på väg upp igen efter förra veckans förväntade pladask. o såhär i efterhand behövde jag nog helgen för mig själv, fast det var angst till tusen så var det nog ändå värt det. lätt jag är min bästa terapeut, problem uppstår då jag även är min värsta kritiker. när det gäller mig vet jag inte vad konstruktiv kritik är. jag kör ideligen min självkänsla i botten o jag har fortfarande inte kommit på något sätt att få upp den igen. o inte fan blir det bättre med en idiot bakom ryggen.

apropå idioten. han kapitulerade o gick hem idag. det var lite av mitt o min kamrats dagsmål. jag tror vi båda såg det som en ansenlig seger. min rygg var fri resten av kvällen. o är min karma inte alltför skadad så vågar jag nästan hoppas på en fin dag imorgon, en fin sista dag innan jul hade varit bättre än guld.

jag är ruskigt bra på att bestämma över mig själv. vad jag ska känna o inte känna. jag kan sudda o ändra om det mesta. huvudsaken är att jag tror på det själv så spelar det ingen större roll hur det egentligen är, tror jag något annat behöver jag ju inte känna efter. o jag tror på mig själv, alltid o i alla lägen. julen ägnar jag åt att förbättra min karaktär o jag ger mig fan på att lyckas.

den där låten får det varken att bubbla eller trycka längre, den är bara jävligt bra. för bubblet försvinner när jag bestämt så o trycket lättar när jag tror på mig själv.

precis som alltid tar jag thåström på orden.

låt dom aldrig få se dig skaka
låt dom aldrig få se dig svag

gah!

idioten är tillbaka på jobbet. jag avskyr honom o då är grejen att jag egentligen inte hatar människor. på sin höjd ogillar o undviker, men den här är av en annan sort. jag hyser så stark motvilja mot honom att hälften hade räckt för dom flesta. den primära anledningen är att han gjort min vän så mycket ont, men det är så mycket mer. jag känner mig så osäker när han är i närheten, jag vet att han hånas bakom min rygg, jag vet att han skrattar. jag hatar att han hela tiden ska förlöjliga folk, inklusive mig. för honom ser jag ut som en seriefigur i min mössa, prusiluskan i pippi o som en apa på discovery. jag är inget jävla skämt o jag borde be någon döda honom, lätt jag hade skrattat. han förstör hela veckan, en av dom bästa veckorna på året faktiskt, veckan innan man ska vara ledig en längre tid brukar vara guld. o är den bara tre dagar lång så borde det inte va annat än super, det är botten o suger mer än något. allt för en jävla idiot.

nej, jag är inte bitter. jag är aldrig bitter. jag är bara ledsen att veckan inte blir som den borde, jag är bara rädd för att jag ska förlora. jag är bara ängslig att jag ska få sitta själv utan val. jag vet att det ordnar sig o skulle det inte göra det vet jag att jag kommer se till att det gör det. jag vet att jag aldrig kommer bli bitter.

resten av veckan ska jag försöka se åt sidan o inte bry mig. o fan, resten av veckan ska jag vara taxi åt bemanning. sjukt jobbigt för då måste jag köra hemifrån tidigare, jag kan inte spela lika högt som vanligt, jag måste vara trevlig o prata o fan! jag orkar inte egentligen, men jag accepterar att detta inte är min vecka o försöker le åt det istället.

när kommer julkänslan?

väckning

inatt när jag gick för att sova tog jag med mig telefonen o la den bredvid sängen. jag kände på mig att den skulle väcka mig imorse. oh så rätt jag hade. 0910 ringer min kära mor, 0910! en söndag! jag trodde jag skulle dö. i vilket fall fick hon ringa igen senare. o jag funderar på allvar på att dra ur kontakten om natten.

idag sprang jag igen. en helt ny runda, längre än någon tidigare, nästan för lång. men desto längre, desto skönare efteråt. o jag kan konstatera att vattennivån är extremt hög i ån. det ser roligt ut när träden sticker upp ur vattnet.

ganska konstigt hur saker o ting kan ändras så snabbt. som till exempel känslorna inför en låt, ena dagen får den det att bubbla i magen o nästa trycker den på bröstet o man vet inte vart man ska ta vägen. jag är i alla fall fast besluten o det kan inget ändra på. o fan, något jävla hopp borde dyka upp igen, någon gång.

idag börjar jag nörda mig med min nya telefon. jag ska bli nörd med varenda pryl jag köper, det är ett löfte. jag gillar det.

lätt att jag gjorde min mammas dag idag.

why can’t I be you?

ensam hemma

idag har det mest varit gröt i mitt huvud. ena stunden har jag vetat o i nästa har jag varit osäker o inte riktigt vetat vart jag skulle ta vägen. jag gick ut o sprang en längre runda än sist. vill man bringa lite ordning o reda på tankar o dylikt hjälper det att ta ut sig lite. i alla fall så orkar man inte tänka lika intensivt efteråt.

sen visste jag inte om jag ville gå ut ikväll, ena stunden kände jag att jag behövde det i andra ville jag bara ligga under en filt o titta på taket. efter ett par timmars funderingar la jag ner o stannade hemma med teven istället. sen började jag undra om jag ville vara ensam eller om jag skulle ringa någon o be denne komma hit, precis när jag bestämt mig för att ringa kände jag inte för det längre o struntade i det. alltså har jag tillbringat idag endast med mig själv, inte ens en annan röst i telefonen. jag vet inte om det var det jag ville få ut av idag eller om det var något helt annat. just nu orkar jag inte bry mig.

o teven visade top model-finalen för mig o efter den var det ensam hemma 2. det var nostalgi på riktigt o jag kom att tänka på första gången jag såg den. tror det var en nyårsafton hemma hos en moster med alla kusiner. o fan den är rolig fortfarande, jag vet inte om det är på riktigt eller om det sitter i sedan innan, det roliga alltså. o konstigast av allt var att precis när jag satt o tänkte på den där nyårsaftonen fick jag ett meddelande från min bästa kusin. vi skickar meddelanden till varandra ibland, men inte så ofta o det kändes fint att han skickade precis när jag faktiskt tänkte på honom.

o min vän stöter bara på mer skit hela tiden. jag stöttar så gott jag kan o jag vägrar berätta allt jag har i huvet innan det börjar lysa på henne igen. vilket i o för sig är lite halvjobbigt då jag får försöka bena upp allt själv, men jag tänker inte tynga henne med mitt förren senare. men vafan jag klarar mig alltid.

jag fick göra en radikal omändring på min springrunda idag då ån hade svämmat över o vägen var borta. det simmade änder på vägen.

o jag borde ha ringt ett samtal av vikt idag, men jag gjorde inte det.

intuition

igår fick mitt huvud svaren det så länge velat ha. det gick som jag befarade, men jag uppskattar ärlighet framför något. o jag är glad att det hände nu o inte senare för nu kan det viktigaste ändå räddas. det som spelar den verkliga rollen. det som jag verkligen inte vill leva utan, vänskapen. det är ändå en på miljonen o jag tänker göra allt jag kan för att inte förlora.

o fan, allt känns fortfarande tämligen fint o över förväntan. idag kom min vän på besök o vi käka kina o tittade på anders o måns, det var ett par fina timmar med många skratt. vi pratade om bemanning o hur synen ändrats. första gången var det kul o spännande, sen blev det mest jobbigt o nu ser vi det mer som underhållning o absolut inte människor.

jag försöker att inte tänka för mycket på att jag inte åkte till malmö idag. jag ångrar det lite, men jag hoppas på en ny chans snart o jag har trots allt haft en fin kväll. samtidigt kommer minnesbilder från where the action is, femte augusti 2005 på mölleplatsen o då vill jag bara vara på väg hem från malmö. men vafan det lär gå fler tåg.

av tomten önskar jag mig en vän som kommer o spontanhälsar-på. o jag vet att jag är den enda tomte som kan fixa det. jag ska ta tag i det nu så att jag slipper va så rädd för att bli ensam.

när man lyssnar på vissa låtar, på texten, kan man inte ljuga för sig själv längre. låttexter har alltid varit o kommer alltid vara min bästa drog.

du är soldat o jag prinsessa
det finns inga prinsessor mer
jag är ett monster

tönt vs nörd

idag har varit rolig. jag o min vän hade redan fått fyra skrattattacker klockan 1000, sådana där skrattanfall man fick i skolan. när man inte kan sluta skratta fast man inte har den blekaste vad man skrattar åt. det var riktigt kul o det fortsatte hela dagen o till sist behövde vi bara titta på varandra. gladast är jag för att hon skrattade igen, då vet jag att det lättar. lätt att jag tagit all hennes skit bara det hade funkat så. tyvärr gör det inte det, men det var så skönt när vi skratta.

sen åkte jag hem till mina föräldrar o berättade för pappa att jag käkat fem korvar. han började genast smida chockplaner för mamma. det kommer bli roligt o han mös så bara det gör det värt. sen åkte jag o lillebror på julklappsjakt, vi kom på att vi bara behövde köpa en så då kom han på att vi skulle hitta present till hans brud som fyller år på lördag. på något sätt blev det min uppgift att komma med förslag som han sedan avslog. han hade inte skänkt det en tanke o till sist nappade han på min skoidé så vi äntligen kunde åka hem.

i bilen på vägen hem spleade han usel musik o vi kallade varandra för tönt. jag sa att jag föredrog nörd. han höll vid att jag var en tönt för det var mer fånigt o nörd var om man var passionerad. jag sa att då var jag en nörd, han sa att han var nörd o kallade mig fortfarande tönt. jag fortsatte att kalla honom tönt. vi kom aldrig fram till något annat än att vi såg oss själva som nördar o varandra som töntar. är det nördigt eller töntigt? vi hade kul i alla fall o fan jag gillar att göra saker med lillebror. han gillar det också för hans ögon lös.

imorgon blir en bra dag. jag kommer redas upp o det behövs nog fast jag inte riktigt erkänner det. i vilket fall blir det fint. oavsett.

yeah!

idag sympativägrade jag arbeta på mitt jobb. folk på mitt arbete borde lära sig planera o fördela folk lite bättre. men det var ändå roligt o min vän sa skiftledaren ett par sanningens ord o hon blir därför dagens hjälte o garanterat allas.

jag är o valet o kvalet angående fredag. moneybrother spelar i malmö o egentligen vill jag dit. plånboken säger helst inte o jag lär vara tröttast. o så måste jag hem på kvällen/ natten o det känns som ett jävla projekt. men samtidigt vet jag att moneybrother är apbra live eftersom jag började lyssna på honom först efter jag sett honom o med den enda anledningen att han var skitbra där o då. ah! jag vet inte. o den 28 december spelar peps på tivoli o egentligen vill jag se honom också, men fan lillebror vägrade följa med trots att vi nästan varit släkt med honom. peps är rolig o pappa hade följt med om han inte varit i sydafrika. i vilket fall längtar jag till februari för då kommer laleh till helsingborg o då tvekar jag inte det minsta.

idag har jag gjort allt för att söka bota min insomnia. jag har inte sovit efter jobbet, jag har varit ute o sprungit o jag har inte ätit något efter klockan sju plus att jag druckit två koppar kvällsörtte. det måste funka. i vilket fall lär jag ha världens träningsverk imorgon, hoppas det är värt det.

dagens låt är zwans yeah! den går om o om igen i mitt huvud o flera gånger om.

but what I want you can't fucking kill

luftombyte

jag kan andas i min lägenhet, luften känns mycke lättare än förut. fast det inte är så mycket grejor som försvunnit känns allt tusen gånger enklare. såklart att jag gillar det. det bästa är ändå att det bara står mitt namn på dörren.

jag ska utveckla nörden i mig under julledigheten. jag avancerar till tevespel o lillebror har lovat att stå vid min sida. jag känner att jag vill ha något roligt att göra när jag inte känner för något annat. det kommer bli guld. i veckan åker jag o lillebror i vilket fall o handlar julklappar tillsammans plus att jag måste ha en sladd till computern. fan min bror ställer alltid upp o härom dagen ringde han bara för att prata. min syn på honom har ändrats radikalt dom senaste månaderna.

denna veckan måste jag verkligen ta tag i hornen igen o ta reda på vad det egentligen är som pågår. jag blir knäpp annars o ensamheten börja tära på mig, fast jag gillar att vara själv är det sjukt jobbigt när hoppet aldrig lämnar magen. det stämmer det där om att hoppet är det sista som överger. men i vilket fall är jag mentalt förberedd på det som jag inte vill ska hända. i mitt huvud har det redan hänt hundra gånger dom senaste veckorna. jag vill inte spekulera för mycket fast jag inte kan låta bli, det löser sig nog antingen på det ena eller andra sättet. gah! eller så struntar jag bara i det o backar. äh det ger sig.

fan vad det gör ont när någon man bryr sig om är ledsen. när ögonen dött, men hon vet att jag finns när hon är redo o har bearbetat själv. det har vi sagt varandra med blickar. som alltid förstår vi minsta ögonkast.

annars har jag druckit ananasjuice o käkat tom o jerry kex hela kvällen. kexen är precis lika goda som när man var liten. lalehs prinsessor har gått på repeat.

I’m falling, I can’t stand.

prinsessor

jag kan inte sluta hylla laleh. hennes nya skiva är riktigt ruskigt bra o hon förtjänar allas hyllning, mer än någon. anledningen återfinns på sista sidan i texthäftet: vokaler och instrument av laleh. skrivet, inspelat och producerat av laleh. en sådan människa måste verkligen höjas till skyarna. o sen gillar jag att hon blandar svenska o engelska låtar. o när jag ändå är igång kan jag säga att moneybrother på svenska är riktigt schysst o jullåten tillsammans med jerry williams är sjukt fin, nästan lika fin som håkans o pluras fairytale of new york.

lördagen ägnades åt tolv timmars utstädning av ex. riktigt skönt o nu är det nästan bara jag kvar i lägenheten, jag älskar det. soffan är borta o jag har byggt en provisorisk madrassoffa o ett japanbord, mysigt värre o jag längtar inte alls efter en ny soffa.

annars är jag i harmoni med mitt huvud igen, jag lyckades faktiskt släppa på kontrollen. o jag jobbar somfan på att få tillbaka sömnen, men den tycks ta tid på sig. men vafan så länge jag orkar dansa är det lugnt.

i vilket fall tar jag tag i släktens efternamnsbyte nästa vecka. enligt min mor är jag ju faktiskt drivande så jag känner att jag måste leva upp till det.

o det är fan inte humant att tvingas gå upp 0440. sjukt.

sen måste jag bara säga grattis till fågelastronauten, äntligen! men jag tror fortfarande inte att det är meningen att han skulle upp, han lär dö.

mysfredag

veckan på jobbet har varit fucked up. att en idiot kan förstöra en hel dag på en dryg timme är ju ändå lite så att man måste höja på ögonbrynen. det var i vilket fall kul härom dagen, när idioten sa något helt idiotiskt o ratm intensivsjöng bullet in your head i mitt huvud, när sedan pixies ed is dead kom som nästa låt bubblade skrattet nästan ut. min ipod vet precis vad jag behöver höra. veckan fick i alla fall ett finare slut.

idag gick jag o min vän in för vår utflykt till ullared. jag utsrustade mig med en kartbok ('kommer vi till göteborg har vi kört för långt'), ipod, fmsändare o en dosa snus, alltså stod jag för underhållningen. det blev jävligt bra o vi var lätt dom bästa på hela stället, vi betade av det på under tre timmar o vi var båda mäkta imponerade av mitt superklipp på första säsongen av lost. min budget höll o jag köpte en ny telefon på världens fattigaste lagershop, det var garanterat något fel på personalen. men i vilket fall skrattade vi mycket. o jag älskar att vi går så jävla bra ihop, egentligen är vi inte det minsta lika, men vi kan ändå läsa varandra. fan jag sjöng till o med i bilen, jag sjunger bara inför folk jag litar på. det bästa är att jag känner att du bryr dig om mig, att allt du säger är på riktigt. jag bryr mig om dig för alltid, aldrig att jag vill leva utan våra skratt.

inatt ska jag vara uppe tills jag stupar, jag behöver sova mer än fem timmar annars är jag lätt körd. o imorgon ska jag packa lådor, försöka bli av med soffan o käka korv. idag gjorde jag förresten något jag velat göra dom sista månaderna, drog bort lappen på dörren, från o med nu är det bara jag som bor här. barabara jag o fan vad jag gillar att jag kan göra precis vad jag vill.

tidigare i veckan var mitt flyt fetborta, efter idag ligger det nog på normalnivå. jag har kommit fram till att det är karmarelaterat då jag haft mord i tankarna hela veckan plus att jag tänkte sjukt elaka tankar om en fet människa. men vafan, jag tar det o allt fixar sig ju alltid ändå.

nu ska jag lägga mig på mattan o lyssna på cash. o fan den som hade en egen june.

paranoia

mitt huvud är cepe, jag blir nästan rädd för mina tankar. men vafan jag försöker inte tänka för mycket, det löser sig. precis som alltid. behöver egentligen bara släppa på kontrollen, för man behöver inte ha kontroll på allt. man måste våga låta det gå som det går. jag gör mitt bästa.

annars älskar jag att jag älskar musiken på samma sätt som förr igen. känslan när tonerna, orden går in i blodomloppet o rakt in i hjärtat är sjukt fin. det liksom kittlar o ibland exploderar allt. jag gillar det. jag ska aldrig tappa den känslan, den är värd att leva för.

insomnia

senaste veckan har varit hyfsad. förutom sömnsvårigheter o ett fläskigt antiklimax. men jag klarar mig som alltid trots otaliga tankar i huvet o grubbel som aldrig tycks ta slut. det jobbiga är att jag inte har den blekaste om det är befogat eller inte, men det lär ju visa sig med tiden. jag klarar mig trots allt alltid.

i fredags bjöd jag min kära kusin på film o mat. filmen funka, men gav mig inte ett dyft, förutom ett sjukt habegär då det var fashion till tusen. lördagen ägnades åt advendspyntning o pepparkaksbak med en gammal kamrat, det var fint. jag gjorde ett apfult pepparkakshus som i alla fall luktar gott. sen tittade vi på walk the line o jag tror jag började älska johnny cash. i vilket fall är joaquin phoenix snygg som få oavsett vad resten tycker. sådetså. i söndags drack jag o dylan kaffe i mitt ny-ommöblerade kök tillsammans med kungafamiljen i pusselform. töntigt somfan, men ändå jävligt schysst. bra när huvet behöver tid. så nu ska jag bara få till sömnen så är jag säker på att jag dansar snart igen. oavsett.

det är skitbra att ha en exsambo som fått ny lägenhet, då kan man dumpa allt man inte vill ha där o säga att det är för att man vill vara snäll.