resolution

jag är på väg upp igen efter förra veckans förväntade pladask. o såhär i efterhand behövde jag nog helgen för mig själv, fast det var angst till tusen så var det nog ändå värt det. lätt jag är min bästa terapeut, problem uppstår då jag även är min värsta kritiker. när det gäller mig vet jag inte vad konstruktiv kritik är. jag kör ideligen min självkänsla i botten o jag har fortfarande inte kommit på något sätt att få upp den igen. o inte fan blir det bättre med en idiot bakom ryggen.

apropå idioten. han kapitulerade o gick hem idag. det var lite av mitt o min kamrats dagsmål. jag tror vi båda såg det som en ansenlig seger. min rygg var fri resten av kvällen. o är min karma inte alltför skadad så vågar jag nästan hoppas på en fin dag imorgon, en fin sista dag innan jul hade varit bättre än guld.

jag är ruskigt bra på att bestämma över mig själv. vad jag ska känna o inte känna. jag kan sudda o ändra om det mesta. huvudsaken är att jag tror på det själv så spelar det ingen större roll hur det egentligen är, tror jag något annat behöver jag ju inte känna efter. o jag tror på mig själv, alltid o i alla lägen. julen ägnar jag åt att förbättra min karaktär o jag ger mig fan på att lyckas.

den där låten får det varken att bubbla eller trycka längre, den är bara jävligt bra. för bubblet försvinner när jag bestämt så o trycket lättar när jag tror på mig själv.

precis som alltid tar jag thåström på orden.

låt dom aldrig få se dig skaka
låt dom aldrig få se dig svag