mitt huvud är cepe, jag blir nästan rädd för mina tankar. men vafan jag försöker inte tänka för mycket, det löser sig. precis som alltid. behöver egentligen bara släppa på kontrollen, för man behöver inte ha kontroll på allt. man måste våga låta det gå som det går. jag gör mitt bästa.
annars älskar jag att jag älskar musiken på samma sätt som förr igen. känslan när tonerna, orden går in i blodomloppet o rakt in i hjärtat är sjukt fin. det liksom kittlar o ibland exploderar allt. jag gillar det. jag ska aldrig tappa den känslan, den är värd att leva för.
ja jag är ju ingen talare men ... vart fan har du tagit vägen anna? jag vill prata med dig, jag vill höra hur du mår och hur affärerna går på tacofabriken. jag kan inte skicka sms nu heller, håller nämligen på att byta till tele2 och har därför bara några ynka kronor kvar på mitt teliarefill... men kom igen nu, ge mig ett livstecken för bövelen!
SvaraRadera