gah!

idioten är tillbaka på jobbet. jag avskyr honom o då är grejen att jag egentligen inte hatar människor. på sin höjd ogillar o undviker, men den här är av en annan sort. jag hyser så stark motvilja mot honom att hälften hade räckt för dom flesta. den primära anledningen är att han gjort min vän så mycket ont, men det är så mycket mer. jag känner mig så osäker när han är i närheten, jag vet att han hånas bakom min rygg, jag vet att han skrattar. jag hatar att han hela tiden ska förlöjliga folk, inklusive mig. för honom ser jag ut som en seriefigur i min mössa, prusiluskan i pippi o som en apa på discovery. jag är inget jävla skämt o jag borde be någon döda honom, lätt jag hade skrattat. han förstör hela veckan, en av dom bästa veckorna på året faktiskt, veckan innan man ska vara ledig en längre tid brukar vara guld. o är den bara tre dagar lång så borde det inte va annat än super, det är botten o suger mer än något. allt för en jävla idiot.

nej, jag är inte bitter. jag är aldrig bitter. jag är bara ledsen att veckan inte blir som den borde, jag är bara rädd för att jag ska förlora. jag är bara ängslig att jag ska få sitta själv utan val. jag vet att det ordnar sig o skulle det inte göra det vet jag att jag kommer se till att det gör det. jag vet att jag aldrig kommer bli bitter.

resten av veckan ska jag försöka se åt sidan o inte bry mig. o fan, resten av veckan ska jag vara taxi åt bemanning. sjukt jobbigt för då måste jag köra hemifrån tidigare, jag kan inte spela lika högt som vanligt, jag måste vara trevlig o prata o fan! jag orkar inte egentligen, men jag accepterar att detta inte är min vecka o försöker le åt det istället.

när kommer julkänslan?