super mario

mario är min hjälte. jag o super mario är typ ihop. jag har köpt ett ds o redan efter en dag är jag nörd med det. jag älskar det. fast jag suger skitmycket på allt som heter spel så älskar jag super mario. jag o mario blir ovänner ganska ofta, jag hatar när han inte gör som jag tänkt men han fixar alltid till det i slutändan. frågan är hur kär han är i prinsessan peach, jag vill att han ska va kär i mig istället o strunta i henne o istället springa iväg hand i hand med mig o leva lycklig med mig i svampriket everafter. det är mitt hemliga mål med mitt spelande, mario vet inget ännu. jag berättar när jag känner att han är redo.

idag träffade jag en gammal vän, det var fint o gjorde min dag. mina föräldrar var här innan med mat, dom hade köpt en ipod så dom tog musik från mina datorer. jag gillar inte när min mor sitter vid en dator, det är dubbelklick hit o dit o hon frågar hur man gör dit o tillbaka o hela tiden. pappa roade sig med mitt ds, jag fixade mest. fick bekräftat att här är mysigt till tusen i alla fall, som om jag inte visste.. i vilket fall fick dom inget kaffe för då var jag så trött på dom att jag skickade hem dom. pappa förstod men mamma ville ha kaffe.

fan imorgon är det julafton. jag har försökt, jag har gjort allt. jag har stirrat på granen i en hel timme utan att det hänt något. ska det vara så jävla svårt att få det att kännas som jul? uppenbarligen.