förväntan

jag längtar så efter tätt intill o en hand i min.

jag märker hur jag plockar ner sten för sten, rad för rad. jag håller på att riva muren o jag är inte det minsta ängslig för jag vet att det är lugnt nu, att inget kommer hända. för första gången har jag total kontroll.

medan jag avvaktar nya rutiner bejakar jag min lathet. jag vet inte hur man lägger upp saker o ting när man är ensam. jag vet inte hur man gör när man ska äta, när man ska diska o när man ska sova, men jag kan inte säga att jag lider. det är inte så att jag lever oanständigt, jag tvättar o städar lite när det behövs, men kanske inte som man borde. men det är ju trots allt jag som bestämmer nu, jag gillar det skarpt o vet att facit kommer komma någon gång, någon gång kommer nya rutiner att infinna sig. under tiden gör jag om mig, jag brukade gilla att gå o sova, nu är det det absolut tråkigaste jag vet. det kommer sluta med att jag lever på andra sidan dygnet, men vad gör det? ingenting, för det är jag som styr. jag har slutat undvika folk jag känner o det påverkar även folk jag inte känner. häromdagen när jag var o handla fick jag två leenden o ett hejsan, oberoende av varandra o från människor jag aldrig sett. det gjorde min dag.

jag trivs som aldrig förr. jag älskar ovissheten om var jag är på väg, vad jag egentligen letar efter. jag gillar att inte riktigt veta vad som ska hända. jag tycker om lusten i mina ögon. jag har hur många projekt som helst i huvet, sen att endast en bråkdel kommer att genomföras kan ju kvitta, det är själva grejen som är viktig, att jag vill igen. innan ville jag dödas, nu vill jag döda. det är avancemang o jag känner mig tuffare än någonsin.

annars har jag börjat snusa på grund av vintern. det är alldeles för kallt för något annat. men shit vad det svider o fan vad jag längtar efter gropen. men jag jobbar på den, jag vet att den kommer.