söndag 26 november 2006

velvet goldmine

glöm att jag någosin skrivit att jag inte är något bowiefan. jag älskar david bowie. igår pratade jag om bowie med min pappa hur länge som helst o glöden i hans ögon när han inser att jag kan min musik, när han inser att jag hittat något nytt som faktiskt spelar roll, är något att leva för. jag kommer ihåg den glöden när han insåg att jag älskade thåström, det är fan kärlek. jag o min far förstår varandra, vi begriper oss på varandra genom musiken. jag älskar det o han också, vi ser det i varandras ögon. min pappa är lätt mitt förstaval när jag letar sällskap till konserter, utan tvekan.

julbordet var som väntat guld. o fan vad många stjärnor det finns gömda på mitt jobb, dom måste bara få leva lite så tindrar dom som aldrig förr. jag gillar det, att se någon med leende ögon som man ser varje dag, men med halvdöda ögon, är livet. man kan inte annat än älska. o firmafest ska kännas dagen efter, o dagen efter ska man vakna på min väns obekväma soffa som är jävligt bekväm med rätt sällskap. fan vad jag gillar mitt jobb, men fortfarande aldrig för alltid.

lördagen bjöd på fyra timmars 70-års kalas hos farmor. det var fint för farmor blev glad, hon sken. då är det värt tjocka farbröder som dricker svartvinbärssnaps som saft o pratar bara för att prata om en massa oväsentligt. resten av lördagens timmar tillbringade jag i soffan med en kudde o bowie, fint som fan.

idag gjorde jag en sjukt bra budget. den fallerade när jag hittade mina visionskor. jag hittar aldrig skorna i mitt huvud o hittar man dom så har man inget val egentligen o jag vet att jag fixar det i vilket fall. jag har ju ett par jävligt snygga pjuck i alla fall. oavsett.

jag överdriver inte om jag säger att jag lyssnat på bowies velvet goldmine hundra gånger denna helgen. sjukt bra låt.

velvet goldmine, you stroke me like the rain
snake it, take it, panther princess you must stay
velvet goldmine, naked on your chain
I'll be your king volcano right for you again and again
my velvet goldmine

2 kommentarer:

  1. De där faderliga ögonblicken av samförstånd är så himla vackra. Jag och min far har utvecklat dessa det senaste året, och jag får alltid en så väldigt fin och sorglig känsla i kroppen.

    SvaraRadera
  2. Hej, skulle ha svarat för en miljon år sedan om vilka tre skivor man inte kan vara utan. Lägg märke till "man" för man får välja själv. Jag ska försöka ge dig mina 3, även om jag inser att det är som att dyka naken i Amazonas.

    Man kan också säga 3 st skivor jag alltid lyssnar på, what so ever. Och då blir det faktiskt:
    1) Titiyo - This is Titiyo
    Det är Sveriges bästa soulplatta alla kategorier. Eric Gadd, släng dig i väggen. Den är tidlös fast tar mig tillbaka till partyspäckat 90-tal.

    * ett ögonblick, måste kolla cdhyllan *

    SvaraRadera