för snart tre veckor sedan förändrade jag hela mitt liv. hade någon påstått det för ett år sedan hade jag skrattat denna någon rakt i anletet. det fanns inte. tankarna har funnits där tämligen länge, nu när jag tänkt efter, men det är mer jag som vägrat erkänna, vägrat misslyckas. o jag satte inte mig själv först, jag struntade rätt mycket i mig o vad jag egentligen kände. nu sätter jag mig själv på samma plats som resten. för jag har förstått att man lever inte om man inte är lycklig, o nu är jag på så jävla god väg. jag älskar varje sekund.
inte en enda gång har jag ångrat det jag gjorde. det går inte en dag längre utan att jag hyllar det. inte en tår har jag fällt. jag är inte känslokall, visst gör det ont när jag ser hur det har påverkat, men jag är inte ledsen. o jag ber aldrig om ursäkt. för numera säger jag bara saker jag menar.
snart är jag redo att släppa på allt. snart har jag inga hemligheter längre, snart ska alla få veta vad jag känner. jag vill att folk jag tycker om ska veta, jag vill släppa in igen, öppna dörrar. o från o med nu svarar jag uppriktigt på alla frågor. jag har slutat hitta på o undvika, framförallt för mig själv.
innan tittade jag mest på teve. nu dricker jag te, snusar o wwwar. o framförallt längtar. jag tycker om att längta. somfan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar