discodimma

jag är så glad! jag tror jag flyter igen. allt är så roligt o jag kan börja skratta utan anledning till o med när jag är själv. o jag tror att jag börjar hitta mig själv på riktigt, jag gör saker utan att tänka o pratar o skämtar med folk jag aldrig tidigare gjort det med. jag är inte rädd för något just nu, jag vill bara leva o ta tillvara på allt. fan vad skönt det känns!

gårdagskvällens discodimma var eminent, äntligen fick jag dansa. jag dansade i fyra timmar o pausade nästan inte alls. jag träffade massa folk från förr, sjukt kul o vi pratade om då o nu o lite allt möjligt o framförallt så dansade vi. min vän o polacken kom aldrig till tivoli, men vi hade ett par fina timmar innan o imorse ringde polacken för att be om ursäkt o förklara sig. han har inte riktigt förstått det där med att vi inte planerar o att alla gör vad dom vill o känner, jag förklarade det för honom o han skrattade o sa att vi ändå får ta det en annan gång. jag höll såklart med. jag o min kusin hade roligt på varsitt håll o hälsade på varandra ibland, precis som det ska vara. o kanske vi ger oss ut i dimman nästa helg igen. det enda som var synd igår var att jag saknade en person, kanske två, men det kommer fler kvällar, garanterat.

fick ett rysligt fint meddelande från min vän innan; du gör mig glad anna. jag svarade detsamma o att jag faktiskt precis hade legat o tänkt på det, vi förvånades inte eftersom det alltid är så. vi säger o tänker ofta på samma saker.