över!

promenaderna till jobbet är så himla klockrena, vi reflekterar inte längre utan går på o jag vet at vi kommer fortsätta utan att ens prata om det. vi säger över med hög röst när vägarna är bilfria o vi har haft många moments o fy vad vi skrattat. o vi har faktiskt blivit piggare, båda två. så sammanfattningsvis är det utan tvekan värt.

fan. bemanningen kommer förstöra den jag är, min respekt brister då jag inte ser dom som människor. jag kan inte hjälpa det, men vad kan jag göra? det är faktiskt inte mitt fel att det är sån jävla omsättning på dom så man till sist inte orkar säga mer en ett slött hej då man vet att den förmodligen är utbytt imorgon. jag är ledsen, men ett par gröna byxor får mig bara att vända bort blicken o sucka. han som inte heter tarzan är ett litet undantag, han är helt klart för bra för bemanningsföretaget. jag känner mig så ond när jag tänker som jag gör, men jag kan inte ändra på det. idag gick det runt en gubbe o frågade hur våra skor va, jag sa dom va skitbra. han gillade o ville bara prata med mig o han sa att jag var kanon. jag vill vara kanon o tycka allt är skitbra, jag tycker det egentligen, men bemanningen suger musten ur mig.

idag var jag o storhandla så nu behöver jag inte handla på ett halvår, minst. skönt. jag fick hjälp upp med kassarna o det var faktiskt det jag var ute efter hela tiden.