regression

första dagen på jobbet. sjuk förrvirrat o till slut hamna jag i en iskall källare med värsta sällskapet, en dansk fylld till bredden med klyschor, en bitter grymtande finne o ett telefonpratande nagelbitande ägg. lätt den segaste dagen på länge utan någon vettig att prata med, men dansken bjöd i alla fall på godis. alltid något o jag tackar min ipod för idag.

idag packade jag o min vän om våra jobbväskor till ryggsäckar o gick till o från jobbet. det är absolut inget nyårslöfte då jag inte sysslar med sådant, mer en idé från i höstas. det var två fina promenader. gladast är jag för att min vän tagit första steget mot solen, vi var rörande överens om att det var det enda possibla steget egentligen. vi log i samförstånd. vi var också eniga om dagens tråkighet o att promenaderna var det enda värda överhuvudtaget, plus att vi faktiskt får betalt för att sitta på en stol.

annars längtar jag efter att få sova. jag är, jag känner mig o jag ser ut som ett vrak. jag har en plan om det inte funkar inatt. när man inte kan sova börjar man tänka på sjuka saker. igår låg jag o tänkte på att om jag skulle operera bort blindtarmen, vem hade då kommit o hälsat på? mamma o pappa är i sydafrika så dom hade inte kommit. ähh. det slutade med att jag nästan ville opereras så jag kunde få lite längre semester. innan jag somnade tittade jag på ett riktigt sugit drama, lätt bästa medecinen. synd att jag aldrig fick blindtarmsinflamation.

spegeln skiter i vem jag är idag
så ge mig maskerad