kung bore

på promenaden från jobbet idag såg jag o min vän en brand på håll. vi skyndade på stegen o kastade oss i bilen, vi hittade ingen brand men däremot hittade min vän ett par gummistövlar o det var det som var meningen från början, branden hade bara varit en bonus. o fan för vintern, jag avskyr det o den framkallar ett konstant illamående som bara våren kan råda bot på. jag har i alla fall preparerat bilrutorna o hoppas verkligen att det fungerar så jag slipper skrapa, det är den värsta ångesten att vakna till. skrapa-rutorna-ångesten, speciellt om klockan inte slagit fem ännu.

lillebror har köpt en riktigt ful bil. stylad o skit. jag var tvungen att ringa o säga till honom fast han redan visste. men när han började prata om den o om hur kul han tyckte det va o köra o hit o dit så kunde jag inte sluta le. fan, bilen har gjort honom glad o jag lovade till o med att jag skulle åka i den, med villkoret att jag skulle få ha solglasögon på mig. fast jag höll tillbaka mycket så avslutade jag ändå med att jag inte gillar stylade bilar. kanske kunde han agera skjuts på lördag, men med pappas bil. det var förresten kul när han sa att mammas bil liksom försvinner när han startar sin, det fick mig att skratta högt.

hur kan man som svensk boende utanför kristianstad känna sig tvungen att bland annat bunkra upp med mat om att ifall det skulle bli krig? har man någon koll överhuvud taget eller ljuger man för att få vara med i teve? i vilket fall sticker jag inte under stolen med att jag ibland gillar att titta på sensationsdokumentärerna som kanal5 o tv3 så ofta bjuder på.

annars saknar jag mest fläskprat.

det var som nånting som jag glömt bort kom tillbaks,
som nåt jag tappat men sen plötsligt hade kvar