dråpslag

just när man börjat tänka på sommaren o hur bra den skulle kunna bli spolierar allt. dråpslaget kom igår. det handlar om mitt jobb, v29-35 får ingen på björnekulla vara ledig på något sätt, två alternativ gavs. alt1; jobba tolvtimmarskift, fem dagar i veckan i två veckor. det klarar jag, det är inga problem. men, alt2; jobba vanliga tider sju dagar i veckan i fyra veckor! det håller inte, det klarar jag nog fan inte, fyra veckor utan en ledig dag o dom fyra veckor som resten har semester. helt sjukt men jag kan bara skratta åt allt för det finns fan inte något annat att göra. det går fan utför o jag hoppas verkligen att allt är ett missförstånd, inte för att jag tror det, men än en gång förlitar jag mig på hoppet.

om jag vill ha fyra veckors sammanhängande semester får jag börja v25, tillsammans med alla kids. aldrig o jag ska kämpa för att ha så lite semester som möjligt, det är inte värt att slösa bort massa dagar bara för att man ska eller måste. det är nästan så jag vill vägra semester överhuvudtaget, men det funkar nog inte så.

annars längtar jag till imorgon då jag först ska på fest o sen dansa hela natten. det gäller att leva medans man kan.