åter&igen

först fanns behovet, det försvann. sen kom lusten, den tappades. nu vet jag inte, antagligen känner jag bara för det. iaf idag, det kan ändras imorgon, jag är oberäknelig. jag vet knappt något längre. det kan bero på hårfärgen, att den fördummar. fråga någon annan.

jag har paus från mig själv, det blev för trassligt, alldeles för mkt tankar. det rör o stör. då gjorde jag slut med mig själv. jag får inte längre tänka, ibland är jag rädd för vad jag skulle komma fram till, då är det bättre att strunta i det. ganska skönt faktiskt, att bara va. skita i allt. ibland är det skit, att inte veta. men då är det bara att ge sig själv en käftsmäll så är det bra igen. regler är till för att följas, kalla mig tysk o du är dömd, men jag klarar mig alltid. (om det är någon som förstår skulle jag uppskatta en förklaring, jag tappades någonstans på vägen. tack.)

annars är jag ganska glad. det är kul. o jag jobbar på mitt ego o kan utan problem säga att jag äger gh3 (m), det var något annat jag va bäst på också, men det har jag glömt, men tro mig när jag säger att jag va bäst. för så va det. så är det.

det känns nästan som sommar nu, det är fint, men jag avskyr mygg.

idag och för det mesta (dancedance):
andy williams - house of bamboo